Right on time!

Aaaaah, njuter av att parkera min beniga rumpa i soffan med datorn och en kopp te som sällskap efter en dag där allt har klaffat efter planeringen in i minsta detalj, inte en grej har feltajmats utan allt har gått i min väg. Fler sådana här dagar tack!!

05.30 - Väckarklockan ringer. På med träningskläder, sluka en banan och iväg till gymmet för dagens bålstyrkepass.

07.15 - Hem igen för dusch och frukost.

07.57 - Kliver in på jobbet. I tid. För en gångs skull...

08.00 - 12.00 - Jobbar som en iller och samtliga grejer på dagens "att göra" lista prickas av en efter en i en hejdundrande fart - även de där riktiga surdegarna som har gett mig dåligt samvete i flera veckor.

12.05 - Kliver in hos bästis Nettan och sätter mig till dukat bord, blir serverad Nettans ljuvliga pasta special och hembakade knäckebröd (det ni!) och får prata med världens bästa vän i nästan en hel timme och gosa med världens bästa bebis. Eller bebis kan man knappast kalla lilla Stellis längre som idag satt med oss vid bordet och käkade pasta (om än med hela ansiktet) och både gjorde high-five, vinkade hejdå och gav moster Jossan slängpussar. Stora tjejen!
Ganska svårt att slita sig och gå tillbaka till jobbet efter sådant mys, men jag tog mig i kragen och återvände till eftermiddagens bestyr precis i tid.

13.00 - Möter upp chefen på kontoret för vidare färd till kundmöte i grannorten.

13.30 - Kundmötet inleds, lite stressande att veta när mötet inleds att OM det drar ut mer på tiden än till 15.00 skiter sig resten av dagens planering. Gör vad jag kan för att lyckas dölja tidspressen för kunden då jag tycker att det är respektlöst att sitta på ett möte och visa att man har en annan tid att passa. Tror faktiskt att jag lyckades!

14,51 - Mötet avslutas med nio minuter till godo mot schemat! Färden tillbaka mot Gislaved påbörjas och det är inte utan att jag har lite dåligt samvete när chefen släpper av mig hemma för att jag ska ge mig ut och träna medan han själv (som dessutom har ryggskott) åker tillbaka till kontoret för mera jobb. Jag erbjöd honom dock att byta med mig, men han avbjöjde vänligt men bestämt då han tydligen föredrog kontoret före löpning...

15.32 - 18km distanslöpning, varav 15km i tröskelfart inleds. Kroppen känns bra, springer i lätta skor, på lätta ben, det är varmt ute och att regnet hänger i luften gör bara att det känns friskt och härligt. Kanonpass!

17.05 - Färdigtränad och färdigstretchad - dags att kasta i sig mellanmål och duscha för att ge sig iväg på dagens nästa aktivitet som består av besök på stallet i Sonakull med damklubben för att lära oss hur man kan använda hästar för att arbeta med mindfullness och personlig utveckling.

18.00 - På plats i Sonakull. Vi gör diverse övningar tillsammans med hästarna och avslutar sedan med att grilla lax och grönsaker över öppen eld i stallets grillkåta. Tid för massa prat och skratt tillsammans med alla de härliga tjejerna i Damklubben framför den öppna elden.
Lika kul var gång vi ses, förra gången Damklubben arrangerades var det brunch och kaffeprovning och idag alltså stallet och grillning. På nästa träff om en månad väntar grillskola, längtar redan!

21.00 - Hemma igen och parkerar i soffan för att uppdatera er om min klockrena dag. Trött som en mört men samtidigt full av positiv energi efter dag där allt har gått min väg!

Härliga tjejer i Damklubben toppade min perfekta onsdag!

Mums, lax och grönsaker på grillpanna över öppen eld!

En del hästar var väldigt närgångna...

Weltklasse

Efter en veckas bloggtystnad är jag nu tillbaka igen, så lätt slipper ni mig inte!

Vad har då hänt sedan sist?
Inledningen av veckan bestod mest av ultraljudsbehandling av min lårmuskel, rehabträning i bassäng, laserbehandling av samma lårmuskel, ännu mera rehabträning och ännu mera ultraljudsbehandling och... Ja, ni förstår grejen. Tre dagar i misär där jag fick känna på hur ett liv utan löpning skulle vara, och det räckte. Det räckte för att få mig att inse hur viktig löpningen är för mig och fick mig att lova mig själv att aldrig mera gnälla om det regnar, benen är trötta eller om det är snöstorm när löpning står på agendan - all löpning är bättre än ingen löpning. Detta är även andledningen till min bloggfrånvaro, det är inte superkul att skriva på en löparblogg när man inte får springa en meter...
Jag vet att jag är bortskämd, under 2011 missade jag inte ett enda träningspass på grund av skada eller ens för en liten förkylning och gräver nu ner mig totalt över tre dagars missad träning, medan många andra har oturen att drabbas av skada efter skada med månader av missad träning som resultat. Men kanske just för att jag så länge har haft turen att få springa dagligen känns tre dagar av missad träning och tre dagar i ovisshet om en skadas allvarlighet som en evighet och hela kroppen blir ur balans och jag blir ärligt talat deprimerad.
Efter åtskilliga timmar i simbassängen fick jag dock börja träna som vanligt i torsdags igen och efter att under det inledande passet varit ganska stel i låret och öm i knät har det blivit bättre och bättre för varje pass och på dagens långpass kändes det ingenting (peppar, peppar) - hoppas att det så får förbli en lång tid framåt!
Nu försöker jag se de tre löpfria dagarna som något positivt för min kropp, jag hade hunnit med den mesta av min "gristräning" innan problemen kom och skulle ändå ha lättat något på träningen. Dock fick jag ju lätta mer än planerat vilket borde ge effekten att jag toppar formen lite tidigare än vad det var tänkt, men jag hoppas att min tränare (som inte alls verkar orolig över detta) har en plan för hur detta ska förhindras.
Nu väntar en vecka där fokus ligger på att få upp lite fart i benen inför kommande helgs terräng-SM där jag ska gästspela som terränglöpare och för första gången testa på båda den korta och den långa banan, ska bli superkul!!

För övrigt har jag haft en fullspikad helg där vi har haft besök av vänner från Jönköping och Växjö som kom redan på lördagsförmiddagen och stannade till idag. Jag och Jonne hade förberett en picknickkorg med gulaschsoppa, daimkaka och andra godsaker och tog med oss hela gänget till Isaberg (en skidbacke här i närheten) där det finns lite vandringsleder. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och i det klara vädret var utsikten fantastisk och att efter ett par timmars vandring få avnjuta picknicken i det fria under den värmande solen var helt underbart!
Eller weltklasse som grabbarna i sällskapet skulle sagt.

Hela gänget uppe på toppen!

Picknick i det fria. Aldrig smakar väl maten så bra som då?

Efter att ha duschat och bastat en stund var det dags att leka Sveriges Mästerkock, vilket innebar att vi delade in oss i två lag och fick därefter 30min på oss att hitta lämpligt recept samt springa in på ica och handla ingredienserna. Efter att lagen jobbat hårt i köket en stund kunde vi tillsammans avnjuta en Provencalsk fläskfilé med råstekt potatis och vitlökssmör till huvudrätt och melonsoppa med vanliljglass och hembakat mandelflarn till dessert. Tänk vad kul och enkelt det kan vara, många gånger har jag grubblat och googlar recept i timtal innan jag ska ha gäster och så kan det bli såhär bra på bara 30 min!
Återigen Weltklasse.

Efter att idag ha följt Isabellahs framfart i London marathon, (sjukt imponerad av att hon kan göra 2,29 på en dålig dag - tänk om man hade sådana dåliga dagar) och även Kajsa Bergs framfart på VM i Ultralöpning (sjukt imponerad över att man kan springa 10mil på 7 timmar och 35 minuter) har jag avklarat mitt eget långpass och planerar nu att spendera helgens sista timmar med en bra film i soffan.
Weltklasse.

Perspektiv på livet

Lördagen var en fantastisk dag för träning; 41km i lugn och stillsam fart stod på schemat, solen lyste och termometern visade åtta plusgrader. Det var i princip vindstilla, ingen nederbörd och motivationen var på topp!

Passet var precis så underbart som det låter, kroppen kändes lätt och bra och utan ansträngning rullade kilometerna iväg. Vid 20km började jag ana en konstig känsla i vänstra låret, en känsla som vid 30km övergick till lätt smärta för att vid avslutat pass (för så förnuftig att man avbryter är man ju aldrig...) faktiskt göra riktigt ont. Tog mig hem och in i duschen för att där upptäcka ett blåmärke stort som en mindre snusdosa med en underliggande hård knöl på låret. Ajdå.
La snabbt på kyla och ett tryckförband och började googla idrottsskador. För mig som, förutom en stressfraktur 2007, aldrig har haft en skada  var det en djungel men muskelbristning stämde läskigt likt mina symtom och jag började läsa. Blåmärke var tydligen ett bra tecken för då spreds blödningen ut i resten av blodet och läkningen påskyndades, kyla och tryckförband var tydligen helt rätt behandling och över lag lät det inte särskilt allvarligt. Till sista stycket: "tar 6-8v att bli helt fri från en bristning, låter man det inte läka ordentligt kan det bli ärrbildning och man får dras med återkommande bristningar resten av livet".
6-8 veckor? Goodbye SM i halvmarathon och goodbye SM i marathon. Jag började genast leta efter lämplig snara och plats för att hänga mig - träna en hel vinter och missa allt det roliga? Då har livet ingen mening.
Beslutade mig dock för att vänta med hängningen till söndagen då det vore förhastat att basera ett så livsavgörande beslut på en bedömning av en skadas allvar en halvtimme efter avklarad marathondistans då även en mycket liten skada kan göra sig påmind. 
Det resonemanget köpte mitt liv en tidsfrist om 24tim.

Mina anhöriga fick dock stå ut med en Jossan på dåligt humör som levererade  amatörmässiga analyser om skadans utveckling under resten av lördagen och full av självömkan gnällde över min raserade löparkarriär.
Men idag vaknade jag med ett ben som kändes betydligt bättre och med en mycket mindre aggressiv färg på blåmärket. Efter att Villstads ordförande (som arbetar som sjukgymnast) offrat sin lediga söndag för att titta på en självmordsbenägen marathonlöpares taniga ben har diagnosen ställts:  blödning, ev lätt bristning, i den yttre lårmuskeln. Efter Ultraljudsbehandling idag och detsamma på tisdag kombinerat med alternativ träning ett par-tre dagar ska förhoppningsvis allt vara bra igen.
Jag andades ut och slängde snaran i soptunnan.

På väg hem från sjukgymnasten fick jag dock ett tråkigt besked som fick mitt fjantiga, hysteriska utbrott över en liten muskelblödning att verka futtigt. Oerhört futtigt.
En bekant som hjälpt mig mycket med löpningen och som alltid varit en hängiven supporter och en av de personer som fick mig att börja satsa på löpningen, hade drabbats av cancer.
Cancer, denna vidriga parasit som alltid drabbar goda människor som inte förtjänar det. Så orättvist och så meningslöst.
Plötsligt skulle jag gärna offra min sketna lårmuskel, eller amputera hela mitt ben för den delen, om det kunde rensa cancern ur hans kropp.

Man får lite perspektiv på livet.

Bra att ha-ord, plats 6-10

6. Eljest
Ett mycket bra och användbart ord om man på ett finkänsligt sätt vill uttrycka att någon "inte riktigt är som han/hon ska".

7. Grejhöjta finemang
När allt liksom bara är bra.
Ex: ska vi ses för lunch på torsdag? Det blir grejhöjta  finemang!

8. Gode värld
Jösses, herregud, shit-pommes-frites är andra mer tråkiga ord med samma innebörd.

9. Mumsfilibabba
Perfekt uttryck när man just satt tänderna i en Marabou Premium Hazelnut. Typ.

10. O-ord
När man är mätt är man O-hungrig, när man är pigg är man O-trött osv.
Mycket bra för den som har ett begränsat ordförråd.

Bra att ha-ord

Såg härom kvällen att Fredrik Lindström besökte Småland i sitt program om svenska dialekter och jag måste säga att det kändes konstigt att höra hur han förundrades över vissa ord och uttryck som för mig är helt självklara. Typ "rummelpengar" som såklart är pengar man får göra av på rummel, alltså onödiga grejer.( Ni andra kanske kallar det fickpengar?)
Detta fick mig att tänka på hur kul det är med ord och tänkte därför publicera min topp fem lista över grymt bra att ha ord:

1. Jorepäretrök
Betyder potatismos och kommer från gammal västgötsk dialekt. Ett klockrent ord, potatismos är ju jordpäron som har trökats till mos helt enkelt. Mycket internationellt gångbart för övrigt, potatis heter väl pommes de terre på franska och om jag inte har helt fel blir det ordagrant översatt jordäpplen.

2. Jösses Amalia
Mycket bra uttryck för stor förvåning, chock och överraskning.

3. Követ
Småländska för att beskriva när det är kvalmigt, dålig luft, instängt eller t ex åska i luften.

4. Röset
När det är lite småkallt. Man fryser inte, men är inte heller bekvämt varm - då är man rösen. Samma sak när det är lite regnigt å småkallt ute - då är det röset.

5. Kebabsvacka
En modern variant på ordet paltkoma som beskriver det sömniga tillstånd som uppstår precis efter en rejäl måltid.

Funderar på att ge ut en ordbok över alla bra ord som bara inte får glömmas bort.
Håll utkik i en bokhandel nära dig, tror det kan bli en storsäljare...

Påsken 2012 till ända

Som jag hade sett fram emot den här långa ledigheten, och så fort den sedan försvann. Men mycket skojigheter har hunnits med och det är inte utan att man önskar att man alltid fick förlänga helgen någon dag - så skönt att hinna med alla måsten utan att stressa, att hinna slappna av och vila ut och ändå hinna träffa alla underbara människor som finns runtom mig.

Långhelgens träning har flutit på helt enligt plan och min kropp levererar som den ska såhär halvvägs in i fyra veckors gristräning. Guldkornen i helgens träning;
- Skärtorsdagen som inleddes med morgonjogg och avslutades med  backintervaller.
Känner sällan att jag får ut det jag önskar av backpassen då mina lungor är så mycket starkare än mina ben varför dessa  pass tenderar att bli styrketräning snarare än intervallträning då pulsen inte hinner nå någon högre nivå innan benen dör. Den här gången gick det dock bra och intervallerna genomfördes med pigga ben och bra fokus. Klar förbättringspotential finns dock, annat var det när jag inledde min löparkarriär med ben fulla av fotbollsmuskler då backarna var mitt ess i rockärmen. Det var tider det!
- Långfredagens pass i arla morgonstund då 25km skulle avklaras innan frukost.
Jag tror stenhårt på långa pass innan frukost för att lära kroppen att hitta energi att springa när det egentligen är "tomt i tanken" varför jag förlänger morgonpasset någon gång/vecka upp till max 25km. För mig känns det dock som att 2 timmar löpning är det längsta jag klarar utan käk, skakig och yr kastar jag mig efter ett sådant pass in i duschen för att så snart som möjligt kunna vara redo för frukost. När man som nu dessutom hade två veckor med dagliga dubbelpass i kroppen var det med skakiga armar jag spillde ut mjölken och hällde yoggin i kaffekoppen innan jag till slut lyckades hitta vägen till munnen och kunde ladda nya krafter till dagens nästa pass. Ostmackan smakar aldrig så gott som när den är kyddad med ett bra träningspass!
- Långpasset på påskafton. Vaknade till vinterlandskap vilket kändes duktigt surt och motigt när 40km skulle avklaras men väl ute flöt det dock på löjligt lätt och trots vädret njöt jag så till den milda grad av mina pigga ben att jag vid 35km full av inspiration kastade in en fartökning sista 5km. Kände mig märkligt oberörd och undrar var de krafterna kom ifrån - börjar misstänka att svärmors chokladägg finns med på dopinglistan...
På påskdagen blev det vila, totalvila. Inte ens återhämtningsjogg eller simning - när hände det senast? Skönt för hjärnan och säkert nyttigt för kroppen, men jösses vad ont man får överallt och vad trött man blir när man tillåter sig själv att känna efter!  Efter denna dags återhämtning i kombination med långledigheten från jobbet är förhoppningen att kroppen nu ska klara av två tuffa träningsveckor till innan formen ska toppas till säsongens viktiga tävlingar, spännande!

Men helgen hade ju så många extra timmar så utöver träning har jag hunnit bli bortskämd med släktkalas hos svärmor på fredagen med klassisk påskbuffe och målning av ägg. På påskafton blev det knytkalajs med 14 vuxna och 3 barn hemma hos goda vänner. Kvällen blev livad med en tävling där killar ställdes mot tjejer i frågor som skulle spegla de traditionella könsrollerna där killarna fick frågor som "vad man gräddar våfflor i" (våffeljärn) och tjejer frågor som "hur många spelare man är på plan i en fotbollsmatch" (11st) och det bjöds på många skratt där höjdpunkten var när killarna trodde att en svinrygg var något man åt, inte en frisyr...
Då jag inte tror på kombinationen hård träning och alkohol var jag chaufför, och som chaufför får man alltid gå och lägga sig sist varför kvällen blev sen och påskdagens sovmorgon/träningsledighet kom mycket lägligt.
Träningen ersattes istället med en shoppingtur till Borås vilket resulterade i både skor, jeans, tröja och ett par toppar till vårgarderoben och efter det var det  dags för att återigen bli bortskämd med middag, men nu var det mamma som var kock.  Min mor med sambo är så golfintresserade att de nyligen byggt ett hus precis vid golfbanan varför kvällens aktivitet var given då en svensk gick ut i ledning på US masters sista dag. Vi bänkade oss således med kvällskaffet framför tv:n för att följa 18 hål golf. Jag befarade en långtråkig afton men ska man premiärtitta på golf ska man göra det med morsans sambo - en expert som kan förklara allt det man själv inte kan förstå i denna för mig främmande sport. Detta gjorde att det faktiskt blev riktigt intressant!

Det var inte bara i frågesporten som handlade om traditionella könsroller.
Är det inte typiskt att alla tjejerna fixade med maten...

... Medan killarna tog en öl och käkade snittar?

Nu väntar vardag igen med jobb och träning i en enda dimma. Det finns dock förutsättningar att det kan bli en av de bästa veckorna på länge - börjar ju bra med att vi slipper veckans värsta dag och inleder på en tisdag...

Politiskt korrekt

Det här är ju inte direkt en blogg där viktiga samhällsfrågor brukar lyftas fram i ljuset eller där politiska åsikter brukar dryftas. Jag är helt enkelt inte engagerad eller kunnig nog för att ha någon åsikt i dessa frågor, i alla fall inte offentligt. Men när jag såg lokalnyheterna häromkvällen häpnade jag så över ett inslag att jag bara måste få dela med mig.

Just nu är vi mitt uppe i en lång, härlig påskledighet som för de flesta av oss innebär tid att träffa vänner och familj, vila ut och äta god mat. Påsken är ju också, som så många andra storhelger i detta land, förknippat med ätande och jag läste i en artikel att det äts 6 miljoner ägg i timmen i vårt avlånga land denna helg. 6 MILJONER!
Utöver dessa miljontals ägg tillkommer sedan ett frosseri utan gräns av godis levererat i färgglada pappägg. Överallt skyltar butikerna om smågodis till ett hektopris som långt understiger det ordinarie priset och bredvid godiset exponeras ägg stora som strutsägg som väntar på att fyllas till bristningsgränsen av socker och färgämnen. Barn klär ut sig till häxor, ringer på min dörr och förväntas belönas med ännu mer godis för besväret.
Familjer samlas, påskbrasor tänds, smällare avfyras och påskris pyntas med fjädrar i alla regnbågens färger som sedan får pryda våra annars så stilrena, färglösa och minimalistiska hem.
Och det är väl trevligt.

Men någonstans i allt sockerrus har anledningen till påskfirandet glömts bort och denna helg har likt många andra blivit en helg i kommersens tecken. Jag kommer från en mycket måttligt religiös familj och de gånger jag befinner mig i kyrkan är begränsade till dop, bröllop och begravningar men har trots detta fått lära mig att anledningen till denna extra ledighet inte från början var att länsa hönans bur på ägg eller ICAs smågodishylla.
Vi lever i ett land med ett kristet arv och oavsett om man tror på Jesu korsfästelse och uppståndelse eller ej är detta anledningen till denna extra ledighet, det finns det väl ingen anledning att blunda för eller ens försöka förneka?

I tv inslaget jag såg häromdagen, som kanske inte gjorde mig upprörd utan snarare full i skratt över hur löjligt det kan bli när allt ska vara så himla politiskt korrekt, besökte de ett fritidshem för att vara med på förberedelserna inför påsken.
På det här fritidshemmet fick barnen måla ägg, klä ut sig till påskkärringar och ha påskfest precis som när jag var liten och gick på fritids. Skillnaden var dock att vi emellan äggätande och påskpyntande även fick lyssna till historier om Jesus som illustrerades med små pappbilder som klistrades upp på en tavla. För mig hade det ingen som helst religiös betydelse utan då var det bara en spännande saga om snubben Jesus och den elake Herodes men jag lärde mig något, och det var det viktiga.
På fritidshemmet i tv-inslaget förkunnade fröknarna att "skolan ska vara religionsfri så vi pratar ingenting om anledningen till varför vi firar påsken". Därefter fick några av barnen svara på frågan om varför vi firar påsk och ingen av dem hade svaret på den frågan.

Jag håller absolut med om att man inte ska packa på folk en tro och att skolan ska vara en plats där alla ska känna sig bekväma och välkomna oavsett religion, men jag tycker ändå att det hör till allmänbildningen att veta varför den svenska kalendern innehåller dessa röda dagar som bjuder oss på fyra dagars ledighet och hysteriskt äggätande. Vad är det som är så farligt med att prata om Gud och Jesus även om man inte bekänner sig till den kristna tron? Varför måste vi vara så himla politiskt korrekta?

Även om jag själv, som sagt, inte är aktiv inom kyrkan är jag ändå glad att någon informerat mig om varför denna helg finns - hellre politiskt inkorrekt än insnöad.

På tal om insnöad är detta landskapet som väntar mig på dagens långpass.
Vart tog våren vägen?

Även jag äter en del ägg till påsk, helst sådana tillverkade av choklad.
Detta fina Lasse Åberg ägg fyllt med choklad fick vi av svärmor med sambo igår,
lite mer klass på den här designen än de klassiska pappäggen...