Att tävla som träning

Imorgon ska jag springa Värnamo Kvartsmarathon och jag ser verkligen fram emot att få tävla på hemmaplan med en massa bekanta ansikten utmed banan!

När man bor i mörkaste Småland och är långdistanslöpare brukar tävling innebära att man måste dra iväg över halva landet för att tävla och det blir en väldigt stor grej av det. Det positiva med det är att man får besöka delar av landet man kanske aldrig skulle besökt annars och resvägen ofta är så lång att det krävs någon övernattning varför det blir som att åka på en liten minisemester. Nackdelen är ju just att man måste åka så långt och därmed avsätta hela helgen för tävling, vilket inte alltid är det lättaste när man ska få livspusslet att gå ihop.

Den här gången kommer jag dock kunna sova ut i min egen säng på morgonen, äta min frukost och läsa morgontidningen, sätta mig i bilen med 30 min resa till starten, springa tävlingen och ändå vara tillbaka igen i god tid till lillbrorsans födelsedagskalas. Känns lite lyxigt!
Tävling på hemmaplan passar dessutom extra bra just nu då den här tävlingen i första hand är en del av träningsupplägget inför Stockholm Marathon vilket innebär att jag har träning både idag och på söndag morgon och det helt enkelt inte hade funnits tid att åka iväg en hel helg.
Jag ska erkänna att det känns lite konstigt att inte vara "toppad" när det är tävling på agendan och att jag knappt har hunnit tänka på att det är tävling på gång. Det är först nu, efter att just ha avklarat sista träningspasset, som jag mentalt börjar ställa mig in på att det är tävlingsdax imorgon som suget så smått börjar infinna sig.

Så även om risken är stor att benen protesterar mot farten och argt påminner mig om de många mil jag avklarat senaste veckorna ska det ändå bli kul med ett avbrott i träningen, få lite tävlingspuls, en klocka som tickar och en nummerlapp på bröstet.

Och vem vet, kroppen har överraskat förr - när skottet går och adrenalinet pumpar är det lätt att glömma lite trötthet...