Vad man kan göra för 2600 pix...

-       Åka på en spa-helg med tillhörande spa-behandling, god middag, övernattning, gruppträning, relax och lyxig frukost.

-       Köpa två par nya fina löparskor

-       Flyga ToR till Barcelona

-       Äta en avsmakningsmeny på någon flashig stjärnkrog

-       Köpa sig minst två par riktigt snygga jeans

-       Lyssna på Spotify Premium i två år

-       Inhandla en riktigt lyxig flaska bodylotion och en ny ansiktskräm på hudvårdssalongen och samtidigt ha pengar över till att uppdatera sin samlilng av ID-smink när man ändå är där.

-       Gå till massören 7 gånger och mjuka upp trötta löparmuskler

-       Skaffa sig en I-Pad

-       Hyra 67st filmer på teliaboxen, eller för allt i världen gå på bio 26 gånger

-       Äta ungefär 130st Magnum Infinity Choclate Caramel

Eller så kan man gå till tandläkaren för årlig kontroll och låta dem upptäcka en spricka i en tand (som man inte haft det minsta ont av) som givetvis måste lagas med en gång.

Bli plågad i 50 min och vandra därifrån med betydligt ondare i munnen än man hade när man gick dit och så bedövad att man på eftermiddagsfikat inte vet om man tuggar på sin macka eller på sin tunga.

Verkligen välinvesterade 2600 kr. Verkligen.

Skostallet

Har idag rensat, sorterat och organiserat i mitt skostall. Nu återfinns där bara skor jag använder, tycker om och som inte är utslitna. Länge har jag sparat skor av nostalgiska skäl men då jag har blivit strängt förbjuden av min äkta hälft att sätta in ytterligare en garderob för mina skor var en rensning nu ofrånkomlig p g a platsbrist vilket har resulterat i att halva släkten och alla mina vänner numer klipper gräset iklädda mina avlagda löparskor.

Här är godbitarna som finns kvar och förgyller min tillvaro:

Övre raden från vänster:
Mizuno Wave Inspire: Ett par långpasskor som jag blev lurad att köpa av en säljare som hävdade att Nike inte längre hade några långpasskor som passade mig när Lunarglide 2 försvann ur sortimentet. Förvisso en mycket bra sko, men då den inte kan mäta sig med Nike dojjorna (som jag sedan ändå köpte) används de mycket sparsamt.

Nike Lunaracer: Mina tävlingsskor sedan många år tillbaka i tiden. Just detta paret är helt nya och bara väntar på att få ta mig med på många härliga, snabba lopp. Evigt älskad!

Nike Zoom Victory XC (terrängsko): Nya sedan förra helgens bravader på terräng SM. Kräver nog en liten invänjningsperiod innan vi blir vänner, skon var förvisso fantastiskt skön men att springa med spikar kräver ett löpsteg som jag ännu inte har...

Mellersta raden från vänster:
Nike Lunarglide 3: Min bästa långpassko som (trots att säljaren som lurade på mig Mizuno hävdade att den inte passade mig) sitter som gjuten och ger en lätt känsla trots att den är rejält uppbyggd och därmed ganska tung.

Nike Lunaracer 2: Samma modell som tävlingsdojjan, det här paret används dock bara på träning när kortare intervaller och snabbdistanspass står på schemat.

Nike Lunarelite 2: En "mellansko" som används till distanspass upp till ca 20km. Lätt sko med härlig löpkänsla och så fort jag tar på mig dem på ett distanspass istället för långpassdojjan höjs farten markant utan att jag ens behöver anstränga mig.

Nedre raden från vänster;
Nike Lunarglide 2: Sista paret jag har kvar av denna fantastiska sko, egentligen utsliten så den används mest i samband med besök på gymmet och på kortare joggpass. Har mest kvar den av nostalgi då jag aldrig trodde att en bättre sko skulle kunna tillverkas men ju mer jag använder Lunarglide 3 desto mer övertygad blir jag att den nya versionen faktiskt är bättre än den gamla. Därmed troligt att detta är nästa par som får gå i arv till någon kompis.

Ice Bugs: Inga skor man längtar efter att använda då de förknippas med snö, is och kyla men då vi bor i Nordpolen är ändå detta ett av de par skor som används mest varje år. Säga vad man vill om snö och is men med de här skorna på fötterna går det faktiskt att bedriva ganska vettig träning oavsett väder och trots att de är vind- och vattentäta samt utrustade med dubbar är de ganska lätta och ger bättre löpkänsla än man kan tro!

Mizuno Wave Rider: Grymt skön "mellansko" som ger en lätt känsla och som jag känner mig galet snabb i. Tyvärr inte idealisk för mina fötter, upplever att jag ibland får ont i fot och knä av den, varför även denna Mizuno används ganska sparsamt.

Passade även på att uppdatera med ett par nya Nike Lunarelite och ett par Lunarglide 3 (äntligen i rosa - kommer vara min snyggaste sko!) som ligger kvar i lådan till det är dags för byte nästa gång.
JA, jag älskar löparskor men framförallt HATAR jag att springa i utslitna skor - tycker hela kroppen protesterar, man får ont överallt och löpkänslan försvinner så fort skorna börjar gå på övertid varför jag byter skor väldigt ofta och även gillar att ha många olika par igång samtidigt.

Vem sa att löpning var en billig sport där materialet är oviktigt?
Inte var det jag i alla fall...


PS. Idag vill jag också passa på att hylla min storebror som för första gången fått gå under magiska 1,24,24 på halvmarathon på dagens Kungsholmen Runt! Han är mig i hasorna den rackarn, men jag kan ärligt säga att jag med glädje ska släppa förbi honom när han kommer ikapp!!
Grattis brorsan!

Saker som gjort mig lycklig i veckan som gick

-       Att första vårsolen kom och man fick gå ut och träna i shorts, linne och solglasögon. Samma vårsol var precis lika underbar efter avklarad träning när jag fick ta en promenad i solen, bli bjuden på en glass av min fina man och sätta mig på balkongen och njuta.

Undrar om de här alvedonvita benen någonsin ska bli bruna?

-       Varje gång jag kommer in i mitt kök och tittar på den fina bröllopsinbjudan som hänger på mitt kylskåp. Längtar så jag spricker till den dag i augusti då min bästa vän ska stå brud och jag och Jonne ska få äran att vara toastmasters.

Om man blir tårögd bara av att titta på inbjudan undrar man ju hur det ska bli på dagen D...

-       Varje gång jag har snörat på mig löparskorna för nu känns min kropp plötsligt sådär fantastiskt lätt igen, motivationen och löpglädjen är på topp och klockan visar intervalltider som jag inte varit i närheten av på flera veckor. Är det tävlingsformen som är på gång eller kanske bara vårkänslor? 

-       Varje kväll när jag varit duktig och gått och lagt mig i tid men ändå varit oduktig och ändå inte alls somnat i tid eftersom jag är mitt uppe i en spännande bok som jag bara inte kan lägga ifrån mig utan måste läsa till jag somnar med näsan i boken.  

(Ingrid Betancourts bok "även tystnaden har ett pris". Läs den!!)

-       Att arbetsveckan inleddes på en onsdag efter en fantastiskt rolig långhelg där jag hann med tävlingar i Linköping men även mys och vila på hemmaplan.

Kunde knappt tro att det var sant när jag i morse insåg att det redan var fredag igen, men jag tackar inte nej – skulle inte ha några som helst problem med att vänja mig vid att alltid jobba tredagars veckor.

-       Att jag fått klä mig i nya fina kläder från Nike på vartenda träningspass den här veckan. Stort tack till Nike för sponsringen och stort tack till Hässelby SK som fixat detta åt mig!

Nya, fina, ROSA kläder! Tack Nike!

Race report dag 2

Jag skulle ljuga om jag sa att jag vaknade i morse och såg fram emot dagens lopp. Det var snarare med en viss ångest jag plockade fram det leriga tävlingslinnet från gårdagen och hämtade ut min nya nummerlapp. Kunde inte undvika att fundera på om dubbelt så långt innebär dubbelt så jobbigt och med tanke på hur fullkomligt slut jag var efter 4000m loppet igår kändes det obegripligt ångestfyllt att behöva göra om det hela idag igen. Gånger två dessutom. Huga.
Men jag försökte intala mig själv att om jag igår uppnådde maximal trötthet och kände maximal tunghet i benen kan det ju omöjligt bli värre idag?? (det handlar ju bara om att stå ut med skiten dubbelt så lång tid liksom) Efter några ytterliggare tafatta försök att peppa upp mig själv började faktiskt tävlingssuget infinna sig och när jag sedan genomfört en ordentlig uppvärmning och fått lite pepptalk från min tränare kändes det faktiskt till och med bättre än inför gårdagens lopp.
Idag valde jag dock att låta spikskorna ligga kvar i väskan och valde mina vanliga Nike Lunaracers istället. Tror egentligen inte att det var spikskorna som gjorde det tungt igår utan skobytet idag var mer en mental grej då jag kände att jag behövde förändra något för att bli av med den negativa känslan från gårdagen.

Direkt från start kändes det lättare, vi öppnade alla i ett betydligt lugnare tempo vilket passade mig utmärkt och jag kände ett helt annat lugn när jag visste att jag hade fler kilometer på mig att jobba mig in i loppet. Igår var jag liksom stressad loppet igenom.
Idag kände jag dessutom att jag hade nytta av min uthållighet för ju längre loppet gick desto bättre kändes det och när jag plockade lite placeringar mot slutet och fick höra av tränaren med tidtagaruret i högsta hugg att jag hade en positiv trend fick jag extra styrka.
Och angående den där tröttheten och att man inte kan bli mer än trött blir detta faktum ännu tydligare när man tittar på mina tider. Jag sprang korta banan igår på 14,43 och var fullständigt slut efter loppet. Idag sprang jag långa banan på 29,58 (alltså nästan samma tid * 2) och ändå var jag asbolut inte tröttare än igår, snarare piggare. Det är som om jag spänner mig när det blir en kortare distans och tänker att jag ska springa så himla fort att det blir jobbigt bara av tanken, medan när jag ska springa långt kan slappna av och ändå hålla samma fart fast utan lika stor ansträngning. Ett tydligt exempel på detta fenomen är mina första 10km i Haag som gick på 35,37 medan jag aldrig ens varit i närheten av SUB36 på ett millopp. Märkligt.

Lilla kenyanen in action...

För Hässelby var det återigen en bra dag, även om det såklart var svårt att matcha gårdagens fantastiska medaljregn. I dagens damklass tog vi återigen hem guldet genom fantastiska Isabellah Andersson - hon är verkligen en otrolig idrottskvinna som kan prestera på den här nivån helgen efter ett marathon. Hon har länge varit en stor förebild för mig (precis som för alla andra marathontjejer) och när jag nu för första gången fick tillfälle att prata med henne en stund i samband med helgens tävlingar steg hon ännu mer i mina ögon. För trots att hon är en så stor stjärna är hon otroligt jordnära, trevlig och en otroligt positiv person som dessutom gärna ställer upp för laget.
En förebild även på det personliga planet således. Grymt!
På herrsidan tog vi en dubbel och en fjärde plats och därmed ett lag-SM guld idag igen.

...och en riktig kenyan in action!

Nu har vi precis kommit hem till Gislaved och det känns verkligen skönt att det är långhelg och att två lediga dagar på hemmaplan återstår innan det återigen är dags för jobb. Lite fredagsmys idag då alltså, min trötta kropp kommer jubla över att ligga i soffan och kolla på film!
Imorgon väntar lite lugn distanslöpning som återhämtning innan finputsandet av formen inför Göteborgsvarvet inleds, ska bli härligt med en tävling som dels avgörs på härlig asfalt och dels på en distans som är längre än en uppvärmning så att vi trögisar hinner komma igång innan loppet är slut.
För övrigt ska helgen spenderas med storebror och hans familj som är hemma på besök vilket innebär gos med liten brorson, styling av mitt hår av bästa frisör-svägerskan och kanske en liten löprunda med storebror-den store kenyanen.
Lovely!

Race report dag 1

Jag citerar mig själv från gårdagen angående mina förväntningar på dagens lopp "man kan väl få ha lite kul någon gång".
Kul??
Det här var det överlägset jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Jag hade syra i låren redan efter första backen och sedan blev det bara tyngre, tyngre och tyngre. Det var liksom inte tal om att jag som marathonlöpare hade någon nytta av min uthållighet på slutet, då var jag så trött att jag helst ville gå sista biten.
Är jag i dålig form?
Var det spikskopremiärens fel?
Var det på grund av ovanan av terrängunderlag?
Hade jag en dålig dag?
Jag vet inte, tungt och fruktansvärt jobbigt var det i alla fall, och när jag hulkande och hostande låg i leran efter loppet kände jag nästan att jag ville börja lipa när jag insåg att jag ska göra om skiten imon.
Tacka vet jag asfalt, tacka vet jag långa distanser.

Men nu när det har gått några timmar och man har förträngt den värsta smärtan känns det ändå son att det faktiskt var ganska kul ändå. Jag har ju trots allt en bronspeng från lagtävlingen i min hand, min första SM medalj, och det är ju inte fy skam! (även om jag i första hand har mina duktiga lagkamrater att tacka för den...)
Och jämför jag min tid idag mot min tid på DM förra året är de nästan identiska - trots att underlag och bana var betydligt tyngre idag, så så himla kass kanske det inte var ändå.

Sen är det ju fantastiskt kul och en otroligt stor ära att få representera en klubb som Hässelby SK där man får dela glädje och samla positiv energi från alla duktiga lagkamrater som ser till att klubben plockar medalj efter medalj. Herrarna tog en trippel och ett lag SM guld, på damsidan tog vi guld och brons individuellt och guld och brons i lagtävlingen. Lägg därefter till mängder av SM medaljer även på ungdomssidan där jag framförallt imponeras av Isabell Brauer i 16års klassen som sololöpte hem ett SM guld på en tid som hade placerat henne i topp även i seniorloppet. Grymt!

Med all denna positiva energin lever jag i tron och på hoppet att jag efter lite mat och sömn har en bättre dag imorgon. Målet inför helgen var att placera mig på övre halvan i resultatlistan, missade idag, men imorgon ska jag banne mig ta revenge.
Fortsättning följer...
 

SM medaljen! Min första, men förhoppningsvis inte den sista!

Jag och Hanna innan start. Här är vi tillsammans men i mål skiljde det en del...
Ett individuellt SM-brons till henne, det är hon väl värd!!

Trött löpare efter målgång...

Terräng SM

Sitter i bilen på väg mot Linköping och årets upplaga av terräng-SM.
Inte för att jag är bra på terränglöpning. Inte för att jag är snabb nog för 4000m och 8000m.
Inte för att jag någon gång förut har sprungit i spikskor.
Inte för att jag på något vis känner mig i toppform efter en tung träningsperiod.
Inte för att jag tror att jag har en chans helt enkelt.

Men jag är så jäkla tävlingssugen och ibland kan man väl bara få ha lite kul??

Right on time!

Aaaaah, njuter av att parkera min beniga rumpa i soffan med datorn och en kopp te som sällskap efter en dag där allt har klaffat efter planeringen in i minsta detalj, inte en grej har feltajmats utan allt har gått i min väg. Fler sådana här dagar tack!!

05.30 - Väckarklockan ringer. På med träningskläder, sluka en banan och iväg till gymmet för dagens bålstyrkepass.

07.15 - Hem igen för dusch och frukost.

07.57 - Kliver in på jobbet. I tid. För en gångs skull...

08.00 - 12.00 - Jobbar som en iller och samtliga grejer på dagens "att göra" lista prickas av en efter en i en hejdundrande fart - även de där riktiga surdegarna som har gett mig dåligt samvete i flera veckor.

12.05 - Kliver in hos bästis Nettan och sätter mig till dukat bord, blir serverad Nettans ljuvliga pasta special och hembakade knäckebröd (det ni!) och får prata med världens bästa vän i nästan en hel timme och gosa med världens bästa bebis. Eller bebis kan man knappast kalla lilla Stellis längre som idag satt med oss vid bordet och käkade pasta (om än med hela ansiktet) och både gjorde high-five, vinkade hejdå och gav moster Jossan slängpussar. Stora tjejen!
Ganska svårt att slita sig och gå tillbaka till jobbet efter sådant mys, men jag tog mig i kragen och återvände till eftermiddagens bestyr precis i tid.

13.00 - Möter upp chefen på kontoret för vidare färd till kundmöte i grannorten.

13.30 - Kundmötet inleds, lite stressande att veta när mötet inleds att OM det drar ut mer på tiden än till 15.00 skiter sig resten av dagens planering. Gör vad jag kan för att lyckas dölja tidspressen för kunden då jag tycker att det är respektlöst att sitta på ett möte och visa att man har en annan tid att passa. Tror faktiskt att jag lyckades!

14,51 - Mötet avslutas med nio minuter till godo mot schemat! Färden tillbaka mot Gislaved påbörjas och det är inte utan att jag har lite dåligt samvete när chefen släpper av mig hemma för att jag ska ge mig ut och träna medan han själv (som dessutom har ryggskott) åker tillbaka till kontoret för mera jobb. Jag erbjöd honom dock att byta med mig, men han avbjöjde vänligt men bestämt då han tydligen föredrog kontoret före löpning...

15.32 - 18km distanslöpning, varav 15km i tröskelfart inleds. Kroppen känns bra, springer i lätta skor, på lätta ben, det är varmt ute och att regnet hänger i luften gör bara att det känns friskt och härligt. Kanonpass!

17.05 - Färdigtränad och färdigstretchad - dags att kasta i sig mellanmål och duscha för att ge sig iväg på dagens nästa aktivitet som består av besök på stallet i Sonakull med damklubben för att lära oss hur man kan använda hästar för att arbeta med mindfullness och personlig utveckling.

18.00 - På plats i Sonakull. Vi gör diverse övningar tillsammans med hästarna och avslutar sedan med att grilla lax och grönsaker över öppen eld i stallets grillkåta. Tid för massa prat och skratt tillsammans med alla de härliga tjejerna i Damklubben framför den öppna elden.
Lika kul var gång vi ses, förra gången Damklubben arrangerades var det brunch och kaffeprovning och idag alltså stallet och grillning. På nästa träff om en månad väntar grillskola, längtar redan!

21.00 - Hemma igen och parkerar i soffan för att uppdatera er om min klockrena dag. Trött som en mört men samtidigt full av positiv energi efter dag där allt har gått min väg!

Härliga tjejer i Damklubben toppade min perfekta onsdag!

Mums, lax och grönsaker på grillpanna över öppen eld!

En del hästar var väldigt närgångna...