Semestervecka?

Då har snart första veckan av min semester försvunnit, ska det fortsätta i den här farten är det vardag igen innan jag ens har hunnit säga jordgubbstårta.
Men det känns som om det är idag som semestern börjar på allvar för idag har även min fina J fått gå på ledighet!

Min första vecka har spenderats på hemmaplan med daglig träning om fyra, fem timmar så utöver det och den vila och det ätande som kommer därtill har det inte funnits tid till några mer semesterlika aktiviteter varför det har känts som vardag. (Om än en lyxig sådan då man inte behövt jobba mellan passen!)
Men nu är väskorna packade för en helg i Stockholm och semestern kan börja på riktigt!

Helgens planer består av 1års kalas för lilla Hugo, OS-jubileumsfest på Stadion, shopping, god mat och att avsluta grisveckan av träning med att stapla runt jubileumsmaran på trötta ben. Jag och bröderna ska göra en gemensam grej och springa jubileumsmaran som en upplevelse och bara ha kul. Jag har fått stränga order av MrCoach att inte springa snabbare än 5min/km för att inte slita på min kropp inför Bornholmsveckan som stundar inom kort. Det blir en utmaning i sig att hålla sig i skinnet när nummerlappen är på bröstet och klockan tickar. 5min/km är dock perfekt fart för min lillebror varför vår plan är att hålla ihop hela vägen, förutom de två sista kilometerna då han ska springa den extrasväng som erbjuds för att få ihop hela marathondistansen medan jag nöjer mig med orginalbanan från OS 1912 som "bara" mäter 40,2km. Jag väljer det kortare alternativet av den enda anledningen att jag inte har någon registrerad marathontid från tidigare i år då jag bröt marathon SM och inte vill ha en träningsmara på typ 3,5 timme som säsongsbästa. Ett vanligt långpass (i sällskap av 10000 andra) på 40,2 registreras ju ingenstans mer än i min träningsdagbok!

Efter loppet blir det kalas för lilla brorsonen Hugo som fyller ett år - kan inte fatta att han redan har varit med oss i ett helt år! Minns när han föddes, jag var på Strömstadmilen och tillbaka efter genomfört lopp väntade ett MMS med en bild på familjens nya underverk. Visa mig den arrangören som slår det priset för en tredjeplats!

Kost, del 1

Jag har ju lovat att hålla er uppdaterade i mitt samarbete med den kostexpert som ska hjälpa mig att utreda om jag behöver förändra något i min kost för att få maximalt resultat av min träning. Nu har vi tagit steg ett i den processen.
Under tre dagar har jag fått registrera allt jag äter och dricker in i minsta detalj. Allt ska vägas och alla uppgifter om livsmedlet ska anges – från vilket fabrikat det är på brödet till vilken fetthalt det är i yoghurten. Eftersom jag alltid lagar all min mat från grunden är det ju ganska enkelt att redogöra för vad maten innehåller, dock blir listan över en middag ganska lång när man inte bara ska ange vad man har ätit utan även exakt vad maträtten innehåller.
Det räcker alltså inte att ange att jag käkat hemlagad kycklingwok till middag utan det ska även anges allt från hur många matskedar kycklingfond jag hade i såsen, till hur många gram ris det käkades och hur mycket olivolja jag hade i pannan när jag wokade.
Som ni förstår är det ett rätt omfattande arbete, tur att jag har semester från mitt vanliga jobb!

 Min och min tränares oro har ju varit att jag inte får i mig den mängd energi jag behöver eftersom jag så lätt tappar i vikt och så lätt ”väggar”, men jag börjar tvivla på det när jag tittar på kostregistreringen. De tre sidor som mallen hade för att fylla i tre dagars ätande var fulla när en dag återstod, känner mig som ett matvrak och undrar verkligen om det finns en möjlighet att man förväntas äta MER än så här? Tro mig, man äter ganska många grejer på en dag när man ser det på pränt…

För samma dagar som jag har fyllt i kostregistreringen har även en aktivitetsregistrering bokförts där varje timme är uppdelad i tiominutersintervaller. Varje tiominutare anges med en kod som visar vad jag gjort, t e x MT = Tung motion, S = sittande, L = sova osv.
Detta för att få en uppfattning om hur mycket man aktiverar sig på en dag för att därefter kunna mäta energibehovet.
Utöver detta har jag även fått ge exempel på hur en tuff, halvtuff och en lätt träningsvecka ser ut, vilka tidpunkter på dagen jag brukar träna samt hur jag kostladdar inför tävling.
All denna information har idag skickats till kostexperten som ska gå igenom den till vi ses framåt helgen. Därefter återkommer hon med synpunkter på vad jag bör förändra och en ny kostplan. Nästa steg är sedan att jag testar detta någon månad innan vi ses ännu en gång för en utvärdering och då kommer vi även att kika på hur en bra, individuellt anpassad uppladdning inför olika lopp kommer att se ut.

Ska bli riktigt spännande att se vad vi kommer fram till, lovar att hålla er uppdaterade på hur det fortskrider!

När vi ändå diskuterar kost kan jag passa på att erkänna att den där viktuppgången jag utlovat har uteblivit, tror det är omöjligt att gå upp i vikt med träningsveckor som denna som innehåller typ 4 timmar daglig träning. Under tuffa träningsveckor är jag vansinnigt noga med vad jag äter, men snart är den här grisveckan avklarad och en lugnare återhämtningsvecka väntar då jag tänker passa på att gå över på semesterkostplanen som avviker väsentligt från min vardagliga kost. Enligt mitt tycke bör en riktig semester innehålla minst en glass om dagen, kan det vara nyckeln till viktuppgång månne? Ska ställa frågan till kostexperten och se vad hon tycker... eller inte...

Jag är rik!!!

Vilken härlig inledning på semestern!

Fick ett brev med posten idag från en mycket vänlig spansk advokat som gjort sig besväret att leta upp mig för att ge mig ca 7 miljoner euro! Tydligen var det en släkting till mig som avlidit och ville skänka pengarna till mig, hans enda släkting!
Extra fantastiskt att denna döde Peter Ambjörnsson valt att testamentera just till mig som är ingift i släkten och inte en riktig Ambjörnssonare.

Nu är det enda jag behöver göra att kontakta denne spanjor och lämna lite person och bankuppgifter. Bäst jag skyndar mig så jag hinner få pengarna innan semestern är slut så jag kan boka en riktigt lyxig resa...

Möhippa

I augusti ska min allra bästa vän Nettan gifta sig med sin fina Pelle. Jag och Jonne har fått den stora äran att vara toastmasters denna stora dag och med den äran medföljer ju även vissa ansvarsområden. Som t e x att vara med och anordna möhippa/svensexa.

Tillsammans med brudens syster och ytterligare en kompis har planeringen av denna dag pågått i flera veckor där allt från inbjudningar till aktivitetsbokningar och klädinköp har styrts upp in i minsta detalj. Planeringen har varit fantastiskt kul och inte det minsta jobbig, det jobbiga har varit att ljuga för sin bästa vän/syster för att dagen skulle bli en överraskning. Vi har alla ljugit om våra helgplaner, personligen skulle jag officiellt stanna kvar i Stockholm efter torsdagens tävling ända till på söndagen medan jag i verkligheten istället åkte hem tidigt i fredags morse. Men trots alla lögner hade hon ändå sina misstankar vår kära Nettan, och i ärlighetens namn tror jag inte att hon blev superöverraskad när tolv tjejer stormade hennes hem i lördags utrustade med partytutor som väckte hela området och ville bjuda henne på frukost. Men vad gjorde det? Dagens aktiviteter var ju ändå en överraskning!
En trevlig frukost i trädgården följdes av utklädnad av bruden innan vi for in till Varberg där en segway väntade för att vara hennes färdmedel när diverse uppdrag skulle utföras i den myllrande torghandeln. Bruden fick en lista med diverse uppdrag som var värda olika stort antal poäng beroende på svårighetsgrad och sedan var det bara för henne att välja och vraka vad hon ville utsätta sig för. Bruden är en tjej med en vansinnig vinnarskalle så hon kastade sig frenetiskt över uppdragen och genom att bjuda på sig själv och inte "banga" för något bjöd hon både oss och sig själv på en rolig förmiddag där det dansades med pensionärer, badades i fontäner, tiggdes jordgubbar och sjöngs sånger.

Bruden i nya, fina kläder!

Vi stötte på en annan svensexa i stan. Nettan var snäll nog
att bjuda grabbarna på en åktur...

Efter avklarade uppdrag bar det sedan av till aktivitetscentret Ästad gård där vi delades in i två lag och fick tävla i diverse olika grenar, allt från kluriga tankeuppgifter till väldigt fysiska hinderbanor. Tyvärr vann inte brudens lag, vilket i normalfallet hade väckt den dåliga förloraren i min bästa vän, men just denna dag tror jag inte att någon av oss la någon vikt i vem som vann - vi hade bara så himla roligt tillsammans!
Svettiga, skitiga och trötta slappnade vi sedan av ett par timmar i relaxen där vi badade tunna, bastade och kallbadade i sjön innan vi piffade till oss och avslutade dagen med en middag på Socitetsrestaurangens uteservering. Efter en underbar dag där all planering klaffade, där vädret var med oss och allas humör var på topp återlämnade vi en glad och nöjd brud till sin familj innan vi alla stupade i säng efter en lång och händelserik dag.
Trots att vi bröt upp redan vid midnatt och trots att jag var chaffis och således inte intog en enda promille alkohol blev söndagen en ovanligt sömning dag. Jag vaknade ganska tidigt och eftersom prognosen lovade strålande sol och min plan för dagen var att testa lite strandlöpning för att förbereda mig inför strandetappen på Bornholmstävlingen insåg jag att det bästa vore att pallra sig ut på stranden snarast möjligt om man skulle få springa utan att behöva kryssa mellan barnfamiljernas picknickkorgar och solstolar. Attackerade således stranden redan vid 7,30 tiden och efter någon timmes slit på det ospringbara underlaget tog det fullständigt slut på energi i min kropp varför jag i ärlighetens namn inte brydde mig om att göra särskilt många mer knop den dagen utan istället var som fastgjuten i solstolen med en bok i handen. Troligen var det anspänningen inför lördagen och oron för att allt inte skulle funka enligt plan som plötsligt släppte och omvandlades till en enorm trötthet, och faktiskt också tomhet nu när allt var över. Vad ska mina tankar nu fyllas av?
När jag vaknade i morse kände jag mig dock full av energi igen, de mentala batterierna har laddats i och med detta roliga och lyckade avbrott i vardagen och genom att få umgås en hel dag med alla dessa skojiga tjejer, och de fysiska batterierna laddades i och med söndagens absoluta viloläge.
Nu ska min första semestervecka fyllas med gristräning, gristräning och ännu mera träning till min fina J också får semester framåt helgen och vi ska bege oss iväg på diverse äventyr.
Hög tid alltså att knyta på sig löparskorna för dagens första pass, 25km distans varav 5km tröskel, som ser ut att få avklaras i strålande solsken! Bara vetskapen om att jag i väntan på pass nummer två inte behöver göra annat än att äta och vila med sommarpratarna i hörlurarna gör att det känns som rena lyxlivet.
Sommar, sommar, sommar....

Jippie!

Äntligen ett positivt besked från min kropp och äntligen en framgång efter allt strul! Nytt PB på 5000m ger mig positiv energi och fyller mig med hopp om ytterligare framgångar under resten av säsongen. Jag är ännu inte snabb, men 17,21,97 får mig i alla fall att tro att jag ändå är på rätt väg med min snabbhetsträning och bäst av allt - att formen är på väg att återvända!

Förhållandena på Sollentunavallen var igår perfekta för långlöpning. Lagom varmt, inte mycket vind och startfältet var stort och innehöll löpare av varierande kvalitet varför i princip alla fick någon rygg som kunde hjälpa till med farten. Ganska länge fanns tre klungor, eller första klungan var väl ingen klunga egentligen utan bara Wiker och en hare som siktade på 16.10. Men där bakom bildades en klunga som gick på en tid strax under 17 min och en tredje klunga (där jag fanns) som siktade strax över 17 min.
Dessa grupper splittrades såklart upp och förändrades efter hand, men ändå kändes det som att man inte blev ensam någonstans i fältet.

För mig var de första tre varven de värsta. Det är så ovant för mig som marathonlöpare att vara på hugget och öppna i hög fart direkt. Efter första tusingen fick jag nästan lite panik över att det redan sög i benen men sedan blev det liksom inte värre utan jag kunde fortsätta mala i ungefär samma tempo resten av loppet. Och det är väl just det som är den stora skillnaden mot att springa marathon, att det ska gå så fort att det är obekvämt redan från början och att man inte kan få panik över att man är ansträngd när man precis har kommit igång. En mara springs ju helt annorlunda då man måste hushålla med krafterna och då man dessutom aldrig under en mara ligger på samma ansträngningsnivå varken vad gäller puls eller syra i musklerna som på ett 5000 m lopp.
Min orutin från banlöpning gjorde också att jag hade väldigt svårt att hitta position då jag inte är van vid att behöva ta för mig och att ta emot knuffar. Detta gjorde att jag länge låg för långt ut i banan, med en eller två löpare innanför mig och därmed sprang på bana två, vilket ju gör att man springer onödigt långt.
Jag låg i en bra klunga första 3km och passerade på nästan exakt samma tid som på 3000m loppet i fredags. (typiskt marathonlöpare att mala på i ett och samma tempo...) Hade som plan att aldrig springa långsammare än 84sek/varv så när jag av brorsan (som dagen till ära var coach) fick en rapport om ett 86varv var det dags för mig att gå upp och dra. Ökade således farten och fick en liten lucka bak till de andra och började jaga nästa rygg en bit framför mig. På bortre långsidan på sista varvet var jag nästan ikapp och ivrigt påhejjad av min stora hejjarklack bestående av familjen, släkten och släktens släkt kände jag mig full av kraft! På upploppet gjorde sig dock ändå min obefintliga spurt sig påmind så istället för att plocka den sista placeringen tappade jag två. Men vad gör det? Det var ju tiden och perset jag var ute efter!
Nu ser jag fram mot en vecka vansinnig gristräning då jag har semester medan maken jobbar och därmed har obegränsat med tid till träning utan att det inkräktar på övriga semesterplaner. Veckan avslutas med att köra långpasset på Jubileumsmaran i Stockholm, blir en utmaning att hålla sig i skinnet och inte springa fortare än de 5min/km jag lovat tränaren att hålla trots nummerlapp och tidtagning. Men det kanske inte blir så svårt med en veckas gristräning i benen...

Men nu ska först perset firas med Diamond Leauge på tv och ett stort lass Tobleroneglass!



Hugo var pigg och glad hejjarklacksledare!

Men efter att ha tagit över coachjobbet blev han
ganska sliten framåt kvällen...

Semester

Vaknade i morse med en skön känsla i kroppen då det var sista morgonen på många veckor då jag blev väkt av väckarklockan som kallade till ännu en dag på jobbet. Nu väntar istället flera veckors ledighet där kontorsstolen, jobbkläderna och vardagsstressen ska bytas mot solstolen, fritidskläderna och avkoppling och där dagarna ska fyllas av en härlig kombination av aktiviteter, resor, träning och vila istället för vardagens stressiga ekorrhjul.

Ser fram emot känslan att kunna vara uppe så länge jag vill på kvällen utan att behöva stressa i säng för att få ihop rätt antal timmar sömn.

Ser fram emot att inte bli väkt av väckarklockan utan istället vakna av att kroppen är utvilad och för att man faktiskt vill stiga upp ur sängen.

Ser fram emot att upptäcka nya platser och resmål som jag aldrig sett tidigare, samtidigt som jag ser fram emot lugn och ro i sommarstugans trygga vrå.

Ser fram emot att ha tid att träffa vänner och familj och ta igen all tid då man inte hinner ses under resten av året.

Ser fram emot att äta glass från glasskiosken varje dag, jordgubbar med mjölk och knäckebröd med färskpotatis till lunch i solen och långa grillkvällar eller uteserveringshäng på kvällarna.

Ser fram emot att morgonjogga och avsluta med ett dopp i havet.

Ser fram emot att koppla av med en bok i solstolen, eller för all del i soffan om det regnar.

Ser fram emot att kunna träna både en, två och tre gånger per dag utan att vara stressad över att annat måste prioriteras bort.

Ser fram emot att slippa alla vardagliga måsten.

När jag tänker tillbaka på sommarloven man hade som barn minns jag dem som evighetslånga. Jag minns bara soliga dagar där man sparkade boll i trädgården till det mörknade ute, sommarlovsmorgon på tv med ett glas oboy och en prickig korv macka, semestrar på Öland med familjen, hemrullade köttbullar hos mormor, galna dagar med omåttligt karusellåkande på Liseberg och härliga dagar på badstranden med bröderna och tillhörande strandleksaker.

Jag minns inget regn, inga mygg, inga långtråkiga dagar och ingen ångest när sommarlovet passerade halvtid och man började fundera på att det härliga snart är över. Kanske har man ett selektivt minne och att de dåliga dagarna sorteras bort till förmån för de bra dagarna, kanske var det precis lika trist när det regnade nu som då. Men jag tvivlar på det.

Snarare tror jag att man var mer bekymmerslös och helt enkelt tog vara på dagen istället för att fundera över hur det kunde varit, borde varit eller vad som komma skall.

Precis så vill jag leva min sommar 2012.

Jag ska ta vara på var dag och jag ska inte låta småsaker förstöra min semester. Jag ska garva när jag får en förkolnad köttbit på min tallrik på grillkvällen, jag ska njuta av att ligga på soffan och läsa när regnet smattrar mot rutorna och jag ska med glädje krypa in och titta på film när myggen biter mig alltför illa framåt kvällen.

Jag ska fånga dagen.

Man får glädjas åt det lilla...

Idag gjorde jag min snabbaste 400-ing någonsin, följde därefter upp med tre till som tangerade min gamla bästa träningstid. Nu skiter jag egentligen i hur fort (läs långsamt) jag kan springa 400m, men man får ta de chanser man får att vara glad här i livet!

Firade med en ananas, en film och min fina J bredvid mig i soffan.

Godnatt