Den där löpningen är allt en bra grej, den tar mig ständigt till nya platser i olika delar av världen och förutom den rent idrottsliga upplevelsen fyller dessa resor min erfarenhetsbank och berikar mig på så många sätt. Det är sannerligen en förmån att få se världen och samtidigt göra det man älskar mest, att springa, och varje gång jag ger mig ut på ett nytt löpäventyr tänker jag tacksamt på hur bra jag har det.
Just nu befinner jag mig i ett mulet men varmt Linz i Österrike. Målet med resan är att förhoppningsvis få till ett bra marathonlopp på söndag där jag får visa både er därute och mig själv att jag kan springa bra även när det gäller, inte bara på träning. Det vore sannerligen på tiden efter tre marafloppar på rad.
Men nu ska inget gå fel - Kroppen känns riktigt bra, väderprognosen säger sol och tio-femton grader varmt, jag känner mig taggad och harmonisk och framförallt riktigt ruggigt sugen på att springa marathon. Det enda lilla orosmolnet är osäkerheten över om min magmedicin klarar att hålla styr på min mage under 42km i tävlingsfart. Detta vet varken jag eller läkarna som inte har någon erfarenhet av löpare på elitnivå och därmed inte kan lämna några garantier. Funkar inte magen nu blir det således till att överväga den operation som jag så gärna vill undvika, men min utgångspunkt är såklart att det funkar! Eftersom jag inte haft några problem på träning sedan jag började med medicinen utgår jag iskallt ifrån att så inte heller ska vara fallet på tävling.
Jag väljer därför att med enbart positiva tankar se fram emot söndagens race, och tror och hoppas på en efterlängtad framgång!
Utöver löpningen har helgen mycket annat skoj att erbjuda. En av min mans bästa vänner Jocke är här för att springa halvmaran och då han i sin tur har med sig sin roliga och trevliga sambo Terese förväntar jag mig kvinnligt sällskap på en shoppingrunda innan hemfärd på måndag. Dessutom har Jocke gamla studiekamrater, tillika löpare, som bor här i stan som har utlovat en gemensam middag för oss alla på klassiskt österrikiskt hak med tillhörande wienerschnitzel efter avslutat race.
Någon liten sevärdhet, en utkiksplats och provsmakning av stadens berömda Linztarte på det så får vi en till synes perfekt helg att lägga till handlingarna.
Men först, fokus på loppet, man måste ju liksom springa fort för att förtjäna och kunna njuta av allt det gottiga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar