Bornholm

Efter en skön semestervecka i sommarstugan i Falkenberg innehållande både en heldag hos Nettan och Pelle i Varberg, diverse utflykter med Jonnes morföräldrar och härliga träningspass vid havet i solskenet har nu väskorna packats om för en vecka på Bornholm.
Igår kväll checkade vi in på ett superfint hotell där vi har en egen terrass med utsikt över havet som är beläget ca 30m ifrån det trädgårdsmöbel där vi just avnjutit dagens frukost till ljudet av måsar och vågornas brus i strålande solsken. Jag vet, det låter som en saga, men det otroliga är att det faktiskt är sant!

Men vi är ju inte bara här för att semestra, mellan badandet och utflykterna på ön ska jag delta i Etape Bornholm, ett etapplopp som avgörs över fem dagar med inledning ikväll. Tävlingarna fördelar sig enligt följande:

Etapp 1: 10km stadslopp.
Etapp 2: 5,8km strandlöpning.
Etapp 3: 7,8km kuperad terräng.
Etapp 4: 8,5km berg/klipplöpning.
Etapp 5: 10km stadslopp.

Tiderna från samtliga etapper läggs ihop och på fredagen koras en slutsegrare. Jag ska inte ha en chans på en framskjuten placering då två av etapperna avgörs på mycket kuperade banor vilket är min största svaghet.
Mitt mål med veckan är istället att få en riktigt bra träningsvecka i kombination med en härlig semester på denna vackra ö. Det enda resultatmässiga målet jag har är att försöka slå pers på 10km, det ges ju två chanser till det under veckan men det bör vara ikväll det ska ske när benen fortfarande är fräscha. Att persa sista dagen med fyra tävlingar i benen är väl inte särskilt troligt...

Vad gäller semestrandet ska vi försöka se så mycket som möjligt av ön. Arrangören, som hämtade oss med buss i Ystad, ger var dag möjlighet att följa med på utflykter till olika delar av ön med samma buss. Vi kommer inte följa med på allt då jag egentligen inte är så förtjust i "skolresekonceptet" där man slussas runt som en skock får, men ett par dagar kommer vi ändå utnyttja möjligheten att på ett enkelt sätt att ta sig runt ön utan att behöva cykla. (vilket man inte är så sugen på när man ska tävla varje kväll...)

Men idag står vi över utflyktandet och ska istället ge oss ut på en promenad för att utforska närområdet innan det är dags att tagga upp för den tävlingsetapp som jag tar på störst allvar denna vecka.

Kost del 2

Då kommer fortsättningen på mitt samarbete med kostrådivaren som ska hjälpa mig med att förändra min kost så att jag kan få ut maximalt av min träning.

Häromdagen träffades vi för att tillsammans gå igenom den kostregistrering jag gjorde under tre dagar i förra veckan och det var dags för mig att få min "dom". Många års ansträngningar i att laga all mat från grunden, varierat och med bra råvaror skulle utvärderas. Har jag gjort så rätt som jag har eftersträvat?

Jag vill börja med att säga att kostrådgivaren ingav väldigt stort förtroende; utbildad inom kost, inriktad mot idrott och duktig ultralöpare kändes det verkligen som om hon verkligen visste vad hon pratade om. Hon hade inför vårt möte gått igenom vad jag ätit och hur jag tränat och utifrån det beräknat hur många kalorier jag fått i mig/gjort åt per dag, hur fördelningen mellan kolhydrater, proteiner och fett sett ut samt tagit fram förslag på vad jag bör förändra. Så vad kom hon fram till?

Kontentan var att jag lagar superbra och näringsrik mat där jag får i mig bra råvaror, alla vitaminer och en bra fördelning av alla näringsämnen men att jag får i mig på tok för lite energi. Min kostplan hade kunnat kopierats, delats ut och varit näst intill perfekt för en person som tränar kanske tre-fya gånger/vecka. Dock är den inte särskilt perfekt för någon som tränar två gånger/dag varför jag omgående måste öka energiintaget ganska kraftigt, med nästan 50%.

Min första fråga var då hur man kan gå back 1000 - 1500 kcal/dag utan att svälta ihjäl? Tydligen funkar det så att min kropp gått ner på sparlåga och hushåller med den energi den får. Om jag fattat det hela rätt ska det för min del innebära att om jag kan lyckas få i mig den där extra, saknade energin kommer jag inte att gå upp i vikt eftersom förbränningen kommer att öka men däremot kommer kroppen kunna utnyttja den extra energin till mina muskler och min syreupptagning och göra att jag orkar mer och kan prestera bättre.

Hur ska jag då gå till väga för att lyckas med detta?
Då jag i volym omöjligt kan äta mer (äter stora portioner och 6ggr/dag) gäller det att öka energiinnehållet i det jag redan äter, framförallt genom att se till att få i mig mer bra fett för att bygga upp skelettet och undvika skador. Fick bland annat tips på ett extra energirikt bröd som jag nu har bakat och på nötblandningar som jag kan använda till mellanmål eller i frukostfilen. Lightprodukter är bannlysta, proteinpulver ska återinföras i min kostcirkel och fullkornspastan ersättas av vanlig pasta. Dags att inse att det som är nyttigt för en elitlöpare alltså inte nödvändigtvis är det som målas upp som nyttigt i hälsotidningar, butikernas reklamblad och i skolans hemkunskap. Inom kort kommer även fler konkreta tips skickas till mig via mail och sedan gäller det för mig att följa alla råden till vi ses för en utvärdering i september då vi även kommer att kika på individanpassad uppladdning inför lopp mm.

Jag känner mig supertaggad och peppad att ta tag i detta på en gång och spänd på att se om detta verkligen kommer att resultera i att jag blir en bättre löpare. (vilket kostrådgivaren verkade övertygad om!)
Undrar om det verkligen kan vara så enkelt? Jag ska i alla fall på allvar ta till mig råden jag får av någon som så uppenbart vet bättre än jag och ge det nya upplägget en allvarlig chans så lär vi allihop se i resultatlistor framöver om det funkat eller ej!
Fortsättning följer...

Mitt roligaste marathon

Idag gick jubileumsmaran som firade att det var 100år sedan marathonloppet på OS i Stockholm avgjordes. Startskottet gick 13,48 precis som för 100år sedan och loppet avgjordes så långt det var möjligt på samma bana. (vägnätet har ju förändrats en del på 100år)
Funktionärerna hade tidstypiska kläder, i vissa vätskestationer bjöds på samma godsaker som 1912 och banan kantades av orkestrar och körer som framförde musik från den tiden med en ensam man med ett positiv som banans musikaliska höjdpunkt om du frågar mig. Pris hade utlovats till de löpare som hade bäst utklädnad och även utklädd publik belönades med rabatt när de köpte fika och roligt nog var det många som anammat detta och faktiskt var utklädda - såg b l a en löpare klädd i kostym, hög hatt och löparskor.
Stämningen i start- och målområde var fantastiskt positiv och avslappnad. Det kändes härligt och väldigt ovant att vara på stadion utan att vara nervös och istället kunna titta på allt kul som fanns att se och att prata med alla trevliga människor. Det märktes verkligen tydligt att de allra flesta såg det hela som en jippogrej och var där i första hand för upplevelsens skull och inte för att jaga tider.
Alla utom min lillebror.

Hans önskan var att av sin syster bli harad runt banan i femminuters fart och då jag inte hade plats i min tävlingskalender för att tävla i marathon och hade anmält mig till loppet för att ha det som ett långpass var det ju perfekt att samtidigt kunna erbjuda hjälp till någon annan. När även min storebror anmälde intresse att "sociallöpa" blev det hela än bättre då jag därmed fick en unik chans att få uppleva ett marthonlopp tillsammans med båda mina syskon.

Vi höll ihop hela vägen från start till mål och min lillebror, som aldrig tidigare varit under 3,5 timme på marathon, sprang lysande bra och med lite pepp från sina syskon bet han ihop även när benen värkte i de sega uppförsbackarna och när vi närmade oss målet insåg vi att hans personliga rekord skulle krossas. Glädjen och känslan var nästan som om jag själv hade persat och det kändes som om vi lyckades som lag - även om jag givetvis inte ska ta äran från brorsan som ju själv tog vartenda steg runt den tunga banan!

Jag hade som plan att kliva av vid orginaldistansen, 40km, för att slippa få en träningsmara som säsongsbästa men när vi närmade oss stadion ville jag inte för mitt liv missa chansen att få gå i mål tillsammans med mina bröder efter att ha hållit ihop hela vägen, så efter passeringen av 40km rev jag av mitt chip från nummerlappen, kastade det i soptunnan och fullföljde hela maran tillsammans med brorsorna.

Höjdpunkten i hela mitt löparliv nåddes när vi hand i hand fick passera mållinjen medan speakern förkunnade att "here comes Josephine Ambjoernsson, hässelby SK, together with two gorgeous men".
Tror aldrig jag har sprungit med sådan glädje och stolthet som idag och är så oerhört tacksam att jag fick chansen att göra det jag älskar mest (springa marathon) tillsammans med dem jag älskar mest (familjen).
Det är fullkomlig lycka för mig!

Semestervecka?

Då har snart första veckan av min semester försvunnit, ska det fortsätta i den här farten är det vardag igen innan jag ens har hunnit säga jordgubbstårta.
Men det känns som om det är idag som semestern börjar på allvar för idag har även min fina J fått gå på ledighet!

Min första vecka har spenderats på hemmaplan med daglig träning om fyra, fem timmar så utöver det och den vila och det ätande som kommer därtill har det inte funnits tid till några mer semesterlika aktiviteter varför det har känts som vardag. (Om än en lyxig sådan då man inte behövt jobba mellan passen!)
Men nu är väskorna packade för en helg i Stockholm och semestern kan börja på riktigt!

Helgens planer består av 1års kalas för lilla Hugo, OS-jubileumsfest på Stadion, shopping, god mat och att avsluta grisveckan av träning med att stapla runt jubileumsmaran på trötta ben. Jag och bröderna ska göra en gemensam grej och springa jubileumsmaran som en upplevelse och bara ha kul. Jag har fått stränga order av MrCoach att inte springa snabbare än 5min/km för att inte slita på min kropp inför Bornholmsveckan som stundar inom kort. Det blir en utmaning i sig att hålla sig i skinnet när nummerlappen är på bröstet och klockan tickar. 5min/km är dock perfekt fart för min lillebror varför vår plan är att hålla ihop hela vägen, förutom de två sista kilometerna då han ska springa den extrasväng som erbjuds för att få ihop hela marathondistansen medan jag nöjer mig med orginalbanan från OS 1912 som "bara" mäter 40,2km. Jag väljer det kortare alternativet av den enda anledningen att jag inte har någon registrerad marathontid från tidigare i år då jag bröt marathon SM och inte vill ha en träningsmara på typ 3,5 timme som säsongsbästa. Ett vanligt långpass (i sällskap av 10000 andra) på 40,2 registreras ju ingenstans mer än i min träningsdagbok!

Efter loppet blir det kalas för lilla brorsonen Hugo som fyller ett år - kan inte fatta att han redan har varit med oss i ett helt år! Minns när han föddes, jag var på Strömstadmilen och tillbaka efter genomfört lopp väntade ett MMS med en bild på familjens nya underverk. Visa mig den arrangören som slår det priset för en tredjeplats!

Kost, del 1

Jag har ju lovat att hålla er uppdaterade i mitt samarbete med den kostexpert som ska hjälpa mig att utreda om jag behöver förändra något i min kost för att få maximalt resultat av min träning. Nu har vi tagit steg ett i den processen.
Under tre dagar har jag fått registrera allt jag äter och dricker in i minsta detalj. Allt ska vägas och alla uppgifter om livsmedlet ska anges – från vilket fabrikat det är på brödet till vilken fetthalt det är i yoghurten. Eftersom jag alltid lagar all min mat från grunden är det ju ganska enkelt att redogöra för vad maten innehåller, dock blir listan över en middag ganska lång när man inte bara ska ange vad man har ätit utan även exakt vad maträtten innehåller.
Det räcker alltså inte att ange att jag käkat hemlagad kycklingwok till middag utan det ska även anges allt från hur många matskedar kycklingfond jag hade i såsen, till hur många gram ris det käkades och hur mycket olivolja jag hade i pannan när jag wokade.
Som ni förstår är det ett rätt omfattande arbete, tur att jag har semester från mitt vanliga jobb!

 Min och min tränares oro har ju varit att jag inte får i mig den mängd energi jag behöver eftersom jag så lätt tappar i vikt och så lätt ”väggar”, men jag börjar tvivla på det när jag tittar på kostregistreringen. De tre sidor som mallen hade för att fylla i tre dagars ätande var fulla när en dag återstod, känner mig som ett matvrak och undrar verkligen om det finns en möjlighet att man förväntas äta MER än så här? Tro mig, man äter ganska många grejer på en dag när man ser det på pränt…

För samma dagar som jag har fyllt i kostregistreringen har även en aktivitetsregistrering bokförts där varje timme är uppdelad i tiominutersintervaller. Varje tiominutare anges med en kod som visar vad jag gjort, t e x MT = Tung motion, S = sittande, L = sova osv.
Detta för att få en uppfattning om hur mycket man aktiverar sig på en dag för att därefter kunna mäta energibehovet.
Utöver detta har jag även fått ge exempel på hur en tuff, halvtuff och en lätt träningsvecka ser ut, vilka tidpunkter på dagen jag brukar träna samt hur jag kostladdar inför tävling.
All denna information har idag skickats till kostexperten som ska gå igenom den till vi ses framåt helgen. Därefter återkommer hon med synpunkter på vad jag bör förändra och en ny kostplan. Nästa steg är sedan att jag testar detta någon månad innan vi ses ännu en gång för en utvärdering och då kommer vi även att kika på hur en bra, individuellt anpassad uppladdning inför olika lopp kommer att se ut.

Ska bli riktigt spännande att se vad vi kommer fram till, lovar att hålla er uppdaterade på hur det fortskrider!

När vi ändå diskuterar kost kan jag passa på att erkänna att den där viktuppgången jag utlovat har uteblivit, tror det är omöjligt att gå upp i vikt med träningsveckor som denna som innehåller typ 4 timmar daglig träning. Under tuffa träningsveckor är jag vansinnigt noga med vad jag äter, men snart är den här grisveckan avklarad och en lugnare återhämtningsvecka väntar då jag tänker passa på att gå över på semesterkostplanen som avviker väsentligt från min vardagliga kost. Enligt mitt tycke bör en riktig semester innehålla minst en glass om dagen, kan det vara nyckeln till viktuppgång månne? Ska ställa frågan till kostexperten och se vad hon tycker... eller inte...

Jag är rik!!!

Vilken härlig inledning på semestern!

Fick ett brev med posten idag från en mycket vänlig spansk advokat som gjort sig besväret att leta upp mig för att ge mig ca 7 miljoner euro! Tydligen var det en släkting till mig som avlidit och ville skänka pengarna till mig, hans enda släkting!
Extra fantastiskt att denna döde Peter Ambjörnsson valt att testamentera just till mig som är ingift i släkten och inte en riktig Ambjörnssonare.

Nu är det enda jag behöver göra att kontakta denne spanjor och lämna lite person och bankuppgifter. Bäst jag skyndar mig så jag hinner få pengarna innan semestern är slut så jag kan boka en riktigt lyxig resa...

Möhippa

I augusti ska min allra bästa vän Nettan gifta sig med sin fina Pelle. Jag och Jonne har fått den stora äran att vara toastmasters denna stora dag och med den äran medföljer ju även vissa ansvarsområden. Som t e x att vara med och anordna möhippa/svensexa.

Tillsammans med brudens syster och ytterligare en kompis har planeringen av denna dag pågått i flera veckor där allt från inbjudningar till aktivitetsbokningar och klädinköp har styrts upp in i minsta detalj. Planeringen har varit fantastiskt kul och inte det minsta jobbig, det jobbiga har varit att ljuga för sin bästa vän/syster för att dagen skulle bli en överraskning. Vi har alla ljugit om våra helgplaner, personligen skulle jag officiellt stanna kvar i Stockholm efter torsdagens tävling ända till på söndagen medan jag i verkligheten istället åkte hem tidigt i fredags morse. Men trots alla lögner hade hon ändå sina misstankar vår kära Nettan, och i ärlighetens namn tror jag inte att hon blev superöverraskad när tolv tjejer stormade hennes hem i lördags utrustade med partytutor som väckte hela området och ville bjuda henne på frukost. Men vad gjorde det? Dagens aktiviteter var ju ändå en överraskning!
En trevlig frukost i trädgården följdes av utklädnad av bruden innan vi for in till Varberg där en segway väntade för att vara hennes färdmedel när diverse uppdrag skulle utföras i den myllrande torghandeln. Bruden fick en lista med diverse uppdrag som var värda olika stort antal poäng beroende på svårighetsgrad och sedan var det bara för henne att välja och vraka vad hon ville utsätta sig för. Bruden är en tjej med en vansinnig vinnarskalle så hon kastade sig frenetiskt över uppdragen och genom att bjuda på sig själv och inte "banga" för något bjöd hon både oss och sig själv på en rolig förmiddag där det dansades med pensionärer, badades i fontäner, tiggdes jordgubbar och sjöngs sånger.

Bruden i nya, fina kläder!

Vi stötte på en annan svensexa i stan. Nettan var snäll nog
att bjuda grabbarna på en åktur...

Efter avklarade uppdrag bar det sedan av till aktivitetscentret Ästad gård där vi delades in i två lag och fick tävla i diverse olika grenar, allt från kluriga tankeuppgifter till väldigt fysiska hinderbanor. Tyvärr vann inte brudens lag, vilket i normalfallet hade väckt den dåliga förloraren i min bästa vän, men just denna dag tror jag inte att någon av oss la någon vikt i vem som vann - vi hade bara så himla roligt tillsammans!
Svettiga, skitiga och trötta slappnade vi sedan av ett par timmar i relaxen där vi badade tunna, bastade och kallbadade i sjön innan vi piffade till oss och avslutade dagen med en middag på Socitetsrestaurangens uteservering. Efter en underbar dag där all planering klaffade, där vädret var med oss och allas humör var på topp återlämnade vi en glad och nöjd brud till sin familj innan vi alla stupade i säng efter en lång och händelserik dag.
Trots att vi bröt upp redan vid midnatt och trots att jag var chaffis och således inte intog en enda promille alkohol blev söndagen en ovanligt sömning dag. Jag vaknade ganska tidigt och eftersom prognosen lovade strålande sol och min plan för dagen var att testa lite strandlöpning för att förbereda mig inför strandetappen på Bornholmstävlingen insåg jag att det bästa vore att pallra sig ut på stranden snarast möjligt om man skulle få springa utan att behöva kryssa mellan barnfamiljernas picknickkorgar och solstolar. Attackerade således stranden redan vid 7,30 tiden och efter någon timmes slit på det ospringbara underlaget tog det fullständigt slut på energi i min kropp varför jag i ärlighetens namn inte brydde mig om att göra särskilt många mer knop den dagen utan istället var som fastgjuten i solstolen med en bok i handen. Troligen var det anspänningen inför lördagen och oron för att allt inte skulle funka enligt plan som plötsligt släppte och omvandlades till en enorm trötthet, och faktiskt också tomhet nu när allt var över. Vad ska mina tankar nu fyllas av?
När jag vaknade i morse kände jag mig dock full av energi igen, de mentala batterierna har laddats i och med detta roliga och lyckade avbrott i vardagen och genom att få umgås en hel dag med alla dessa skojiga tjejer, och de fysiska batterierna laddades i och med söndagens absoluta viloläge.
Nu ska min första semestervecka fyllas med gristräning, gristräning och ännu mera träning till min fina J också får semester framåt helgen och vi ska bege oss iväg på diverse äventyr.
Hög tid alltså att knyta på sig löparskorna för dagens första pass, 25km distans varav 5km tröskel, som ser ut att få avklaras i strålande solsken! Bara vetskapen om att jag i väntan på pass nummer två inte behöver göra annat än att äta och vila med sommarpratarna i hörlurarna gör att det känns som rena lyxlivet.
Sommar, sommar, sommar....