Efter en morgonjogg utmed Zurichsjön, vilket förvisso också var vackert om än ganska fullt av stressade storstadsbor på väg till jobbet var det dags för en 3,5 timme lång tågresa till St.Moritz. Vi hade laddat med tidningar, böcker och fina Spotifyspellistor för att överleva tristessen med en så lång tågresa men detta visade sig fullständigt överflödigt. Första timmen, resan till Chur, spenderades på ett ganska modernt X2000 liknande tåg innan vi bytte till ett regionaltåg som både såg ut och lät precis som ett leksakståg när det tutade. Utanför fönstret svischade den ena vyn vackrare än den andra förbi, eller svischade och svischade, tåget gick extremt sakta och påminde mest om en sightseeingtur. Vi passerade höga bergstoppar, branta stup, höga smala broar över breda åar, sepentinvägar uppför bergen och kilometerlånga tunnlar genom bergen och stora delar av turen finns tydligen med på UNESCOs lista över världsarv. En otrolig upplevelse och trots att vi inte en enda gång plockade upp våra böcker och tidningar då vi var rädda att missa något av allt det vackra, flög tiden iväg och innan vi visste ordet av rullade tåget in på stationen i St. Moritz.
Väl på plats var jag lite nervös för hotellets standard och måste här erkänna att jag är en riktig hotellsnobb som alltid ser till att bo på riktigt fina hotell. Medan många resonerar "att man inte behöver bry sig så mycket om boendet då man ju bara ska sova där" resonerar jag tvärtom. Ett riktigt bra hotell förhöjer hela semestern, finns inget bättre än att komma "hem" på kvällen för att ta en dusch eller ett bad i ett lyxigt badrum, sova i en skön säng i ett becksvart och tyst rum, äta frukost i en trevlig restaurang och ha en hotellpersonal som mer än gärna gör det där lilla extra bara för din skull. Hotellen vi bokat i Zürich både på hit och hemvägen såg riktigt moderna och fina ut och tillhörde stora kedjor var jag inte orolig och inte heller inför Swiss Alpine marathon i Davos på lördag är jag orolig, på Sheraton vet man vad man får. Hotellet här i St Moritz var dock mer av en chansning, även om man borde vara garanterad bra klass på ett hotell med 4,5 stjärnor såg det dock lite mer omodernt ut på bilderna men efter att ha surfat runt och kollat alla hotell som fanns tillgängliga så verkade det som att den där lite omoderna alpstilen var genomgående för alla hotell så vi slog till, men tog ett superior rum för att vara på den säkra sidan.
Men min oro var obefogad. Utifrån lämnar den grå, ganska trista byggnaden ganska mycket övrigt att önska och inte heller receptionen med ful heltäckningsmatta, furuträ på väggar och tak och en souvenirshop med diverse schweiziska produkter imponerade inte.
Men nu när jag har blottat mitt lite skämmiga hotellsnobberi och mina höga krav förstår ni storheten när jag säger att hotellrummet är något utöver det vanliga. 45 kvadratmeter stort, fem stora fönster med utsikt över alptopparna och framför dessa härliga fåtöljer att avnjuta utsikten i. Ett stort badrum med både dusch och badkar med inbyggd platt-tv, en elektrisk toastol med b l a värmeslingor i sitsen och typ en "rumpdusch" och fläkt (skojar inte, helt meningslöst och skrattretande - har ännu inte vågat prova men det blir mitt stora mål att göra så innan avresa) och ena väggen till badrummet är ett glasfönster som du dock snabbt kan få insynsskyddat genom att trycka på en knapp. Strax efter ankomst knackar housekeeping på dörren och levererar lite färsk frukt och kollar så att allt är okej och den trevliga receptionisten lånade glatt ut sin privata hikingkarta för att vi skulle slippa gå och köpa en egen. Ja ni förstår, inte ens kinkiga jag är besviken.
Gårdagskvällen blev ganska lugn och efter en lång promenad där vi rekade staden och hyrde lite cyklar körde jag ett intervallpass med Jonne som sällskap på cykel som blev av det jobbigare slaget då jag såklart ännu inte vant mig vid den höga höjden. Sprang några varv runt sjön och hann under det 75min korta passet stöta på både Mustafa Mohammed, ett stort gäng löpare från SK Vidar, några kenyaner och dessutom massor av hurtiga motionärer. Hela byn är full av aktivitet, alla springer, cyklar, vandrar, seglar, spelar tennis eller ser ut att vara på väg till eller ifrån någon aktivitet. Sånt inspirerar mig och ger massor av energi att själv vilja vara aktiv! Efter resan och intervallpasset var vi dock rätt möra och passade därför på att njuta av hotellets fina service genom att käka på rummet för att samtidigt kunna kolla in semifinalen i dam-EM i fotboll där resultatet väl blev det enda man kunde klaga på denna dag.
Idag blev det en lugn morgonjogg där vi kollade in backhopparbacken från OS innan löparskorna byttes mot vandringsskorna och vi gav oss iväg på en rejäl hikingtur i bergen där vi bland annat besteg den högsta toppen Piz Nair på över 3000m höjd och sedan fortsatte med den ena toppen efter den andra. Får erkänna att det var med ganska möra ben jag kröp ner i badet, nio timmar efter vi lämnat hotellet för vår vandringstur. Full av underbara upplevelser och vackra vyer kan jag inte låta bli att undra om vi kanske tog oss lite vatten över huvudet, ovana vandrare som vi är, frågan är om man överhuvudtaget kommer att kunna röra sig imorgon?
Men, den dagen den sorgen, just idag vill jag inte ändra på en enda minut av dagens aktiviteter då allt ifrån den vackra morgonjoggen till varenda steg, varenda fikapaus och varenda utkiksplats på hikingturen varit helt magiska.
Carpe diem, mina vänner, carpe diem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar