söndag 7 juli 2013

Västkusten = Bästkusten?

Min första semesterhelg börjar gå mot sitt slut och det har varit en helg som verkligen har gått i semestrandets tecken och som har varit en bra kick-off på denna långa ledighet.
Efter en morgonjogg, en härlig frukost i solen på altanen och ett besök på ett semesterstängt gym som resulterande i egen cirkelträning med mina egna gymredskap som substitut drog vi igår iväg mot västkusten och Halmstad för att kolla på lag-SM i friidrott.
Jag har alltid tyckt att det är något visst med lagtävlingar, kanske för att löpning är en så individuell sport att det blir lite extra festligt när man plötsligt har någon annan med sig i kampen om segern. När jag tävlade i Villstad hade vi inte någon direkt bredd i truppen och det var ett evigt pusslande för att få en deltagare på varje gren för att slippa bli nollade och då varje poäng är viktig. Detta innebär att man kan få hoppa in lite här och där så bla har vår kulstötare en gång sprungit hundra meter och jag fått komplettera min huvudgren 5000m med att kasta slägga. Eller kasta och kasta, lägga den över linjen för att fixa poäng var taktiken och jag kan därmed stoltsera med ett pers i grenen på 3 meter och 84 cm. Tyvärr, eller lyckligtvis, är bredden i min nuvarande klubb Hässelby SK, betydligt större vilket alltså innebär att marathonlöpare som jag får agera hejarklack under dessa tillställningar och istället avnjuta det roliga från sidan av banan.
Men inte mig emot, det var fantastiskt roligt och lite lyxigt att svettfri stå i flipflopsen och solglajjorna vid sidan om banan utan minsta tillstymmelse till andfåddhet, illamående eller trötthet och heja fram sina lagkamrater som betalade tillbaka med att plocka hem guldet. Grymt!

Efter avslutade tävlingar drog vi oss in till stan där SM veckan pågick för fullt med diverse mer och mindre udda idrotter på schemat som bl.a. Sprinttriathlon, rally, streetbasket och konstflygning. Kul grej det där med att samla alla idrotter på en och samma plats så att man får möjlighet att se lite nya, udda sporter. Mötte här upp våra halmstadboende goda vänner Jocke och Therese och spenderade kvällen med middag på Pios uteservering där fiskälskande jag beställde den grillade tonfisken med tropisk salsa och sötpotatiskaka som visade sig vara en smaklös anrättning som inte direkt blev roligare av att de glömde lägga på den myntayoghurt som troligen skulle göra den där sista touchen. Fick efter lång väntan istället in yoghurten i en skål vid sidan om vilket tyvärr likväl kunde kvittat för tunn som vatten och klent kryddad gjorde den varken till eller från och de andras köttplankor och fläskfiléer med potatisgratäng såg oändligt mycket godare ut och det var uppenbart vem som dragit nitlotten. Men vad gjorde väl det egentligen? Jag svalt inte och det fina sällskapet och den härliga miljön på en trevlig uteservering i ett soligt och folktätt Halmstad var ju ändå huvudsyftet med kvällen och det gick det definitivt inte att klaga på utan kvalade snarare in som en toppklasskväll!
Kvällen avslutades sedan med en bio innan vi stupade i säng, eller snarare i luftmadrass i J&T:s storarum, och vaknade inte en gång innan klockan ringde för dagens träningspass.

Ett morgonpass som var något utöver det vanliga. Mina morgonpass brukar vara ganska lugna historier där jag mest samlar mil, återhämtar mig från ett tufft pass eller mjukar upp inför ett kvalitetspass men på dagens schema fanns bara ett pass, 22km varav 5km fartökning. Då jag ville ta chansen att springa i nya omgivningar var planen att det skulle avklaras innan hemfärd från Halmstad och då jag har svårt att käka för tätt inpå träning, men också som ni vet problem med blodsockret, var det ett moment 22 hur detta pass skulle genomföras utan att inkräkta allt för mycket på resten av gängets planer för dagen och utan att inverka alltför mycket på farten och kvaliteten på passet. Lösningen blev att skippa frullen för att slippa de två timmar väntan på passet en sådan skulle inneburit och istället låta mina två (!) följecyklister kånka med sig sportdryck för att ge mig energi nog att orka hålla en anständig fart.
Jocke och Jonne följde alltså med mig ut och Jocke, som själv springer ganska mycket och känner Halmstad som sin egen ficka, hade utlovat en vacker halvmararunda över ängar och fält, sommarstugsområden, golfbanor och framförallt med havsutsikt och han höll vad han lovade. En fantastiskt vacker runda blev det och det var otroligt inspirerande och kul att springa något annat än mina väl nyttjade rundor här hemma. Så inspirerande att jag öppnade alldeles för hårt vilket jag fick sota för i den stekande värmen och med min energitomma kropp (som sagt, skulle valt plankstek med bea före tonfisk igår kväll) och jag får ärligt erkänna att när de avslutande 5km trappades upp till en fart på 3,30 - 3,40 - 3,50 var det inte längre bara jobbigt utan rent av outhärdligt. Hade det inte varit för de vackra omgivningarna och av stoltheten att inte vika ner sig framför grabbarna hade jag avbrutit och låtit den sportdryck som ständigt envisades med att vilja komma upp igen ur min tomma mage landa i vägrenen istället för att åter sväljas ner och avslutat med att ta en skön promenad hem i solen.
Istället var det bara till att bita ihop, låta tankarna vandra iväg till att lyssna på grabbarnas samtal om gamla kultfilmer, titta på omgivningarna och försöka ignorera de allt stelare benen, svetten som rann över hela kroppen, sportdrycken som brände i magen och skallen som höll på att koka av värmen och så plötsligt var jag framme och kunde i lugn och ro pusta ut i skuggan efter ett väl genomfört krigarpass. Gjorde precis vad jag skulle, men inte en meter längre och inte en sekund snabbare ån nödvändigt. 
Den riktiga belöningen, bortsett från den vackra rundan, kom när vi klev in i lägenheten och Therese serverade mangosmoothie, perfekt kokta ägg och en stor kopp kaffe på den svala balkongen. 
Snacka om service och snacka om semesterkänsla.

Resterande dagen spenderades sedan med ytterligare strosande i SM veckans Halmstad och lite mer häng på uteservering bland semestrande hallänningar innan vi for hemåt mot Smålands mörka skogar igen. Vad ska man nu göra med denna söndagskväll i hemmets lugna vrå?
Ska jag förbereda lunchlåda? 
Ska jag storhandla? 
Ska jag tvätta? 
Ska jag packa träningsväskor?
Ska jag kolla mina möten i jobbkalendern?

NEJ, för idag är ingen vanlig söndag, det är min första semestersöndag så jag tänker sitta här i solen med fötterna i högläge och njuta av att all söndagsångest är ett minne blott.
Det är semester, and i like it!

                                   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar