Dagen idag, den första här i Falkenberg, har nog varit semesterns slappaste än så länge. Av någon anledning blir jag alltid vansinnigt trött när jag är här, kan det bero på havsluften tro? Eller på den lugna och avslappnade stämning som råder här på stugområdet där största problemet för alla semesterfirare är att klura ut vad som ska läggas på grillen och var startplatsen till tipspromenaden är belägen. Dagen inleddes således som en perfekt semesterdag här ska göras, med en timme morgonjogg följt av ett dopp i havet och en lång och härlig frukost i solen. Därefter ett par timmar med en bok i solstolen, en liten cykeltur i stugområdet, en titt i sportaffären, lätt lunch i solskenet och sedan en tupplur för att vila upp sig lite grann efter denna mycket ansträngande förmiddag...
Sedan var det dags att avvika från stugområdets avslappnade atmosfär för en något mer fartfylld aktivitet, att testa på ett för mig helt nytt träningspass som vi kan kalla för "fotbollsintervaller".
Min man/coach som är före detta talangfull fotbollsspelare hade fått förtroendet att sy ihop ett mjölksyra/sprintpass åt sin adept och jag såg fram emot det med lite skräckblandad förtjusning. Superkul med något nytt i träningsschemat, lite läskigt och förvirrande med något man aldrig gjort förut.
Vi stack iväg till fotbollsplanen i Glommen och medan jag värmde upp med lite jogg och sedvanliga löpskolningsövningar såg jag hur min fina J placerade ut den ena konan efter den andra på fotbollsplanen. Det såg onekligen avancerat ut.
Som en ko på väg till slakt lommade jag strax fram till honom och förkunnade att min uppvärmning var klar men poängterade lite extra hur trött jag kände mig i benen från gårdagens 21km styrkeintervaller om 1000m per styck, hur jobbigt det var med den stekande solen, att passet kanske låg lite för nära inpå lunchen och, ja ni förstår, den ena bortförklaringen sämre än den andra för att förklara varför det mest troligt skulle gå betydligt tyngre för mig än för han själv och hans fotbollsspelande kompisar för tio år sedan.
Fick inget gehör för min klagan utan endast instruktioner om hur övning nummer ett, kallad "femton/femton" skulle gå till. "Femton/femton" innebar att springa för allt vad tygen håller fram och tillbaka mellan två koner placerade med ca 20 meters mellanrum så många gånger man kan på femton sekunder innan man får vila i femton sekunder. Detta kördes 3*4min med en minuts setvila och jag kände mig mest klumpig och seg då det där trippande steget och de snabba accelerationerna som en fotbollsspelare har i benen saknas helt hos mig. Jag kom dock in i tekniken efter en stund och kunde snart konstatera att den här sortens träning inte alls skulle komma att fresta hjärta och lungor för en långdistanslöpare men dock bjuda på riktigt bra syraträning för benen med alla start och stopp.
Efter en snabb vätskepaus var det sedan dags för övning nummer två kallad "diagonalen" som innebar att sprinta diagonalt över fotbollsplanen, jogga över kortsidan mellan hörnflaggorna och sedan sprinta tillbaka diagonalt över planen. Här blev det utrymme för lite mer löpning och jag kunde verkligen ta i och löpa ut ordentligt varför syran välkomnades efter vändningen på varje intervall. I kombination med lite stela ben från övning ett blev det duktigt stapligt på den sista av fem repetitioner, och jag fick njuta av den härliga känslan som uppstår när benen får en rejäl genomkörare.
Direkt över till övning tre, kallad "idioten", innebärande att fyra koner ställs på en rad varefter man kutar från kon ett till kon två, vänder och kutar tillbaka till kon ett, vänder igen och kutar till kon tre, vänder tillbaka till kon två och sprintar därefter hela vägen till kon fyra där man är i mål och har avklarat en idiot. Körde tio sådana med 30sek vila.
Mot slutet skrek det bra i de stela låren och på uppmaningen från coachen att hålla korta, snabba steg på tå och accelerera till sprint på den längre sträckan mellan kon två och fyra kunde jag bara svara med långa, sega och vingliga långlöparben stela av syra och ovanan av det läskiga underlaget gräs.
Efter lite avslutande styrka med medicinboll satte sig coachen i bilen och for hem medan jag och mina ben var lämnade ensamma åt vårt öde och med staplande steg genomförde en nerjogg hem till stugan.
Väl framme i stugan rätade vi snart in oss i ledet igen och återgick till semesterlunken och de aktiviteter som övriga mer normala boende på området ägnar sin ledighet åt. Förberedde därför grillen och la på de schnitzlar som efter mycket funderade hade beslutats skulle bli dagens offer på elden.
Någon tipspromenad blev det dock inte denna kväll, men en god bok i läsfåtöljen med Karlavagnen på låg volym i bakgrunden borde väl också kvala in som tillräckligt avslappnad semesteraktivitet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar