fredag 5 juli 2013

Nu får det vara nog!

Dags att ta tag i sin stela och orörliga kropp, sitt ganska taskiga löpsteg och sin obefintliga snabbhet.
Idag började mitt sommarprojekt som innebär att jag ska fokusera på att förbättra just snabbheten, rörligheten och löpsteget med förhoppning om att detta ska kunna resultera i lite personliga rekord till hösten. Under våren har det varit grymt mycket fokus på distans och mycket mängd då tre marahonlopp inom loppet av två månader funnits på agendan och snabbhetsträningen har länge varit eftersatt. Att tävla på marathon betyder ju givetvis inte att man ska strunta i att köra snabbhet, men under den ovissa tiden efter kollapsen i Linz var jag avrådd från att pressa mig i maxfart då vi inte visste vad detta kunde göra med min hälsa varför maj månad i princip inte innehöll några tuffa fartpass, bara massa mängd.
Sedan kom juni med Stockholm marathon där jag oviss om min hälsostatus knappt trodde att jag skulle kunna ta mig runt varför jag inte hade något fokus på fart och tid utan bara på att genomföra loppet på bästa sätt efter rådande förutsättningar. Och det gick ju bra, även om tiden var i sämsta laget, så är det ju placeringen som räknas på mästerskap. Efter det fanns det inte utrymme för någon hårdare träning då fokus var på återhämtning inför stundande Tromsö marathon så där förflöt ytterligare tre veckor utan riktigt tuffa fartpass. Tromsö marathon gav ju också en placering och ett resultat över förväntan, men även här sprang jag utan tidsfokus och därför blev det inte heller här någon vidare bra tid. Och vad spelar tiden för roll när man får en seger med sig hem? 
Men sen var det ju åter dags för återhämtning, kroppen känner av två maror på så kort tid och man vill ju inte bli skadad, så ytterligare tio dagar med lugna distanspass på agendan och plötsligt fanns inte ett enda riktigt tufft fartpass i sikte så långt ögat kunde nå. 
Men nu är det dags. Dags för alla de tuffa, hårda kvalitetspass som bygger den där spetsen, den där farten och hårdheten som behövs för att springa riktigt fort - både på korta distanser och på marathon.

Vad ni inte vet därute är att jag och min tränare har "gjort slut" efter flera års samarbete vilket innebär att jag i nuläget står utan tränare. Min plan är att köra mitt eget upplägg med min man som Coach och min ex-tränare som bollplank till tävlingssäsongen är slut och sedan skaffa mig en ny tränare inför vinterns uppbyggnadsträning och säsongen 2014. Anledningen till att jag väntar med att inleda något nytt samarbete är att jag tror att det blir bäst både för mig och för den nya tränaren att få börja jobba från grunden istället för att bli inkastad mitt i fulla tävlingssäsongen.
Att styra sin egen träning och sitt eget tävlande känns läskigt, kul och oerhört motiverande på samma gång. Läskigt för att jag är rädd att göra fel, rädd att träna för hårt (jag är sämst på att vila) och rädd att förstöra mig. Kul och inspirerande för att jag nu får göra det jag själv tror på, det jag känner funkar för min kropp och testa nya pass som jag aldrig kört tidigare.
Efter en veckas pulande med träningsschema har jag nu en klar plan för samtliga veckor fram till Sthlm halvmarathon som i första hand innehåller fokus på just snabbhet, teknik, rörlighet och styrka före mängd. Det heliga långpasset på 35-40km varje vecka ska givetvis finnas kvar som grunden i det hela, men fokus ska hela tiden ligga på kvalitet fram till Stockholm halvmarathon är avklarat då det blir mer maratonspecifik träning igen fram till höstmaran i slutet av oktober. Målet är att den nya snabbhetsträningen i kombination med den rejäla distansgrund jag under många år byggt upp ska resultera i ett pers på maran i höst. 
Vi får väl se om det funkar, men nu har jag i alla fall ett upplägg jag tror på, ett upplägg jag har byggt ihop själv, ett upplägg som jag brinner för och som jag ser fram emot att testa.
Bara den motivationshöjaren räcker långt!

Så idag började "mitt nya liv" med ett rejält banpass med korta, snabba intervaller följt av häckgång, häckhopp, miljoners löpskolningsövningar och diverse styrkeövningar för benen.
Låt oss säga såhär, det märks var min träning är eftersatt och det var länge sedan mina ben fick uppleva sådan mjölksyra. Hur jag ska kunna genomföra morgonjoggen om bara några timmar blir spännande att se men det är med skönt darriga ben jag nu vilar på altanen och belönar mig/firar in min semester som också började idag med åttiotalsefterrätten med stort E - grillad banan med smält choklad och vaniljglass.
Vissa tränar för sommar och beach 2013, jag tränar för hösten och löparspåren 2013. Nu kör vi!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar