Julafton

Idag var det som julafton, en hel låda med sprillans nya tränings- tävlings och överdragskläder anlände rykande färska från tryckeriet där de blivit utsmyckade med mina snälla sponsorers logotyper. Som ett lyckligt barn på julafton slet jag upp paketet och har därefter provat vartenda plagg framför spegeln; långa tights, korta tights, t-shirts, linnen, jackor, mysbyxor, väst, hoodie... Det är nästan löjligt hur mycket roligare man tycker att det ska bli att träna och tävla nu när man har en helt ny träningsgarderob för 2011.
Tack Ernst & Young, tack Levi Peterson Industri AB, tack Åsas Tomtebod AB, tack High Chaparral och tack Hans Dolck Verktygsfirma!

Jossan fashion colletion 2011

På tal om träning och tävling, imorgon är det ju dags att mäta krafterna på Kungsbacka halvmarathon.
Har en tendens att bli en aning manisk inför viktiga tävlingar, det är väldigt väldigt viktigt att allt är precis som vanligt. Vissa ritualer är mer normala; äta på ett visst sätt, sova ett visst antal timmar, alltid värma upp på samma sätt osv. Andra ritualer är mer udda som att jag t e x måste lyssna på Paradise City med Guns and Roses. Har också en tendens att gräva ner mig i tankar och inte bli särskilt pratsam. Kort sagt; man vill inte hänga med mig kvällen innan/timmarna innan en tävling.
Som tur är så är jag inte en erimit utan har ganska många vänner, en stor familj och framförallt en man som offrar sig och står ut med mig trots mina små manier inför tävling - det är ju trots allt inte tävling varje dag och övriga dagar är jag näst intill normal om jag får säga det själv!
För en gångs skull behöver dock inte detta gå ut över någon annan då min andra, bättre hälft har flytt fältet för fotboll och pilsner i Munchen så jag har i lugn och ro, utan dåligt samvete för att vara osocial, fått följa mitt utstakade mönster och spenderat denna mycket festliga fredagskväll med att äta spagetti med köttfärsås och rårivna morötter och planen är att sova senast klockan 22.00. Glammigt...

Formen känns bra inför morgondagen, har inte ont någonstans och benen var pigga och motivationen på topp på dagens träning. Hoppas innerligt att jag nu för första gången på länge ska få överträffa mig själv på halvmarathon, som faktiskt är den distans jag en gång började tävla på, men som de senste åren inte riktigt har gått så bra som jag önskat.
Imorgon känns placering fullständigt oväsentligt men snälla, snälla Tomten, jag önskar mig ett nytt personligt rekord med mig hem och kanske, kanske att man även kan få nöjet att spränga 80min vallen?!