Stora och lilla kenyanen

Lördag morgon innebär alltid att mitt favoritpass står på schemat; lång och lugn distans!
För mig är detta löpning när den är som allra bäst; man får vara ute i den friska luften i flera timmar, springa stillsamt i den farten som känns bra för dagen och bara låta tankarna flyta iväg medan man tillryggalägger kilometer efter kilometer. Har jag en bra glömmer jag tiden och bara njuter av omgivningarna och tystnaden varför jag alltid försöker förlägga dessa pass på så fina och stillsamma platser som möjligt - i skogen, vid en sjö eller på någon fin landsväg genom byarna runt vår stad.
Har jag en dålig dag kan det vara desto mer slitsamt och börjar jag då räkna ner hur långt jag har kvar redan efter två-tre kilometer kan de resterande 30-35km kännas som en evighet - oavsett vad det är för väder och hur vacker runda man än springer. Lyckligtvis är dessa dagar ganska lätträknade!

Idag var upplägget annorlunda. Min bror med fru är hemma på besök vilket för ovanlighetens skull innebär att jag får sällskap på träningen!
Efter en tidig frukost med övriga familjen var det dags för den stora och den lilla kenyanen att ge sig ut på distanspass, 28km var önskemålet från den stora kenyanen så den lilla kenyanen anpassade sig till sin gäst med enda kravet att få välja en runda med mjukt underlag då jag haft lite ont i en höft/fot senaste veckan varför vi gav oss iväg till en av mina bästa skogsvägar.
Skogsvägarna hade dock förvandlats till gyttjebad efter töväder och regn varför vår löpning fick bedrivas på ett bedrövligt underlag - när det var som bäst sprang vi på vattensjuk grusväg, när det var som sämst sjönk vi ner i 2 dm lera... Som grädde på latten skulle jag dessutom improvisera och testa en ny väg där skogsägaren varit vänlig nog att avverka all skog och låtit den vara liggande så att vi fick klättra över alla stockar och snubbla över stubbar.
Redan efter 20km var jag trött i rygg och vader efter denna kombinerade löpning/styrketräningsupplevelse, men upprymd över glädjen att faktiskt ha någon att prata med under passet försvann ändå tiden löjligt fort och plötsligt är vi hemma igen. Men, med 29,3km på GPS:en kunde jag bara inte avbryta - på klassiskt löparnördigt sätt var jag tvungen att få 30km i dagboken varför jag fick ta ett extra varv runt kvarteret. Den stora kenyanen skakde på huvudet åt den lilla kenyanen och ägnade sig åt stretching medan den lilla kenyanen irrade runt kvarteret och grannarna fick ytterligare fog för att granntjejen nog inte riktigt är som alla andra...

Nu blir det engelsk ligafotboll i tv-soffan med maken, bröderna och svägerskan innan hela familjen ska skämmas bort med middag hos mamma ikväll.

Imorgon bitti blir det lätt morgonjogg innan vi tar med oss stockholmarna till Hestravikens mycket härliga frukostbuffé som jag vill rekommendera till alla; hembakat bröd, hemmagjord müsli, pannkakor, färskpressad juice i en underbar herrgårdsmiljö.



Dagens tips: om foten ömar på ovansidan, snöra skorna "omvänt" så får ni trycket på ett annat ställe!