Tid för eftertanke

Cancer. Denna läskiga parasit som äter sig in i folks kroppar och förstör så många människors liv. Varför finns det sådana sjukdomar? Vad är meningen?
På senare tid har alltför många både nära och mer avlägsna bekanta drabbats av denna pest som angriper ung som gammal, kvinnor som män och bara en massa människor som absolut inte förtjänar det. För min kära svärmor fick sagan ett lyckligt slut, hon är nu frisk efter ett års kamp och har på många sätt visat för mig och många andra att med positivt tänkande och vilja reder man ut det mesta. För alla drabbade slutar det dock inte lika lyckligt vilket jag blev påmind om idag...

Kanske måste det ibland hända lite tråkiga saker för att man ska få perspektiv på livet och inse vad som faktiskt är väsentligt?
Just idag tänker jag därför extra på att vara tacksam över allt jag har; jag är frisk, jag har ett roligt jobb, jag har en härlig familj, fina vänner, är gift mitt livs kärlek, har mat på bordet, tak över huvudet...

Och just därför tänker jag från och med denna sekund sluta ha ångest och vara nervös över något så futtigt som att göra bort mig på lördagens Terräng DM - trots att jag ger mig ut på hal is och springer en distans jag aldrig sprungit och dessutom i terräng som jag aldrig springer. Istället tänker jag vara tacksam över att jag kan vara med, se fram emot det med glädje och som en rolig utmaning. För vad är en fajt mot klockan i löparspåret mot en fajt för livet i sjukhussängen?!