SUB80!!!

I svinottan ringde klockan och jag vaknade med galet hög puls, var dålig i magen, frös och var spänd i hela kroppen. Släpade mig ur sängen och försökte ställa en diagnos över vad det var för livshotande sjukdom jag drabbats av. Magsjuka? Influensa? Pesten? Efter en stunds funderande ställdes dock diagnosen; nervositet. Nervös?? Varför?? Jag ska ju bara springa, trodde jag hade slutat med sådana tramsigheter som att vara näst intill ångestliknande nervös inför tävling men icke - jag var tillbaka där jag var för flera år sedan då varje tävling föregicks av en ångestladdad nervositet. Fick pressa i mig frukosten och köra någon form av amatörmässig meditation i form av djupa andetag för att försöka finna någon form av lugn.
Efter en bilresa med dagens fanclub/vattenbärare/chaffisar a.k.a pappa och bror kände jag mig betydligt lugnare och efter avklarad uppvärmning var nervositeten som bortblåst och omvandlad till energi istället och jag var taggad till tusen!

Starten gick i Kungsbacka och banan följde sedan gamla E6an till Lindome där man vände och sprang samma sträcka tillbaka igen. Föga inspirerande bansträckning men första milen gick ändå lekande lätt och jag låg långt före tränarens utsatta tidsplan som skulle ge en sluttid om 1.19.05. Sprang bara och njöt och tänkte flera gånger på hur himla roligt det är att springa!
Sedan kom vändpunkten (i dubbel bemärkelse...) i Lindome och jag insåg att jag hade sprungit första milen i medvind, då behöver man ju inte direkt vara raketforskare för att räkna ut att den väntade sista milen skulle avklaras i motvind.
Goodbye till det personliga rekordet var således min slutsats när det plötsligt kändes som om man tog två steg fram och ett tillbaka - inte lika kul med löpning längre...
Som tur var fick jag just som det var som allra jobbigast sällskap med en kille som hjälpte till att dra upp farten och just som jag var beredd att släppa hans rygg och ge upp sa han några peppande ord och uppmanade mig att inte släppa. (dagens ros till honom!) Tänkte till en sekund och kom fram till "att det har han rätt i, jag ska f-n inte släppa nu" så jag bet mig fast och när vi närmade oss stan för de sista 2-3 km hamnade vi i lite bättre vindskydd och då insåg jag att jag hade massor krafter kvar! Avslutade med att springa en km mellan 19km-20km i 3.30 fart och en km mellan 20-21km i 3,41 fart, en underbar avslutning! Klev över mållinjen på nytt pers på 1.19.01 och jag hade följt tränarens tidsplan sånär som på 4 sek och fick gå under magiska 80min! Vann dessutom loppet med ca 7 min marginal till andraplatsen!

Glad löpare i väntan på prisutdelning.

Vilken maja hade ni valt, den för nr 1 eller den för nr 2??

Historiskt sett brukar jag må riktigt dåligt efter tävling och ha svårt att äta, dricka eller göra något alls. Så var inte alls fallet idag varför hemresan innehöll ett pit-stop på Freeport där jag passade på att fynda världens bästa schampoo/balsam till vrakpris - 2 stora flaskor Tigi Bed Head för 399kr!
Hjälpte även brorsan att fynda brallor och bjöd min härliga fanclub på en lång, god och välförtjänt lunch!

Dagens fynd!!

Imorgon ska jag ha näst intill träningsfritt, (endast 10km återhämtningsjogg på morgonen) och därefter ska jag och min personal shopper/bästis Annette och hennes 3 månaders fina bebbe Stella ha en heldag tillsammans innefattande shopping och fika. Del 2 av uppdatering av garderob imorgon alltså, fast nu med betydligt roligare kläder än löpartajts och t-shirtar...